- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
163

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej beredt oss på, att vi voro så nära; anblicken kom
därför alldeles oväntadt hastigt.

Mitt hjärta började ganska hårdt klappa, och jag
vände mig till Buhr, rädd att han nu skulle blifva
häpen vid den tvära öfverraskningen. Men han sade
blott: »Ah, äro vi redan framme? Herren vare mig
nu i nåd nära!» Därpå steg han lugnt ur vagnen och
började genast, med pastor Wessblad och mig på hvar
sin sida, att vandra framåt mot schavotten. Vid dess
fot stannade han några ögonblick för att ännu en gång
säga mig sitt sista tack och farväl, hvarvid han
omfamnade och kysste mig. Därpå gick han, åtföljd af
pastor Wessblad, uppför trappan. »Mästermannen»,
skarprättaren Hjort, stod då i hörnet till vänster, med
ryggen vänd åt de uppför trappan kommande, som
ej borde varseblifva honom.

Då de kommit fram till stupstocken, ville Buhr
tala något till den omgifvande folkhopen. Men
emedan detta ej var tillåtet, yttrade han blott några få
ord, som dock ej klart kunde uppfattas af de
kring-stående. Därefter tog han ett hjärtligt afsked af
pastor Wessblad, som nu band för hans ögon med en
hvit duk, och så knäföll han läggande sitt hufvud på
stupstocken. Då framträdde skarprättaren, och pastorn
började högt läsa »Fader vår» och välsignelsen.

Det lär vid halshuggningar vara brukligt, att bilan
faller just som de sista orden af välsignelsen uttalas.
Men denna gång fördröjdes afrättningen och sattes
nu Buhrs själskraft på ett hårdt prof, genom en af
dessa små »tillfälligheter», som ofta pläga spela en
så stor roll i människolifvet.

Pastor Wessblad hade, likasom jag, aldrig förr följt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free