Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man får och mister vänner - 2. Doktor B.’s berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Doktor B.’s berättelse.
Löjtnant R. hade slutat. Nu var doktor B.’s tur att
berätta, och efter en stunds tvekan började han sin
skildring, som lydde så:
Min bäste vän sedan studentåren i Uppsala var
Gustaf L., hvilkens bekantskap jag först gjorde vid en fest
på Stockholms nationssal och som jag sedan allt mer
lärde värdera. Vi hade båda ägnat oss åt samma
vetenskap, togo samtidigt våra examina och blefvo
promoverade på samma dag. Sedan följdes vi åt till
hufvudstaden, där L. gick in i konungens kansli, under det
jag ägnade mig åt lärarekallet vid ***skolan. Våra
olika banor gjorde, att jag i Stockholm ej umgicks med
honom så ofta som i Uppsala; men minst en gång i
veckan plägade vi dock hälsa på hos hvarandra
Gustaf L. var en lugn och harmonisk natur, hos
hvilken jag aldrig varseblifvit några yttringar af de
vanliga mänskliga passionerna: vrede, hat, afund,
äregirighet, klandersjuka eller fåfänga. Allt dylikt väckte
hans afsmak, när han upptäckte det hos andra, och
han undvek gärna den, hos hvilken han fann något
sådant härska. Särskildt kände han sig obehagligt
berörd af häftiga ordstrider, fastän han gärna och väl
deltog i ett lugnt meningsutbyte. Men. han var äfven
misstänksam och sluten mot de flesta, utom mot mig
och några få vänner, samt lät sig af andras förtal
stundom förledas att fälla orättvisa omdömen om en
och annan. Men aldrig fruktade jag för min del bli
lidande genom denna brist i hans karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
