- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
252

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man får och mister vänner - 2. Doktor B.’s berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock — en afton, när jag som vanligt kom på
besök till L. och hans fru, fann jag min gamle vän helt
förändrad. I stället för att såsom eljes komma mig
gladt och fryntligt till mötes, var L. vorden stel och
fåordig samt tydligen i stor tvekan, om han skulle tala
öppet med mig eller icke. Hans första ord voro:
”Hvarför kunde du icke ha kommit en halftimme
förr?” Men hvad han afsåg med de orden, fick jag
icke veta.

I tanke, att det möjligen varit någon liten
”äktenskaplig scen” mellan makarna, eller någon annan sak
där jag skulle kunna gifva min gamle vän ett godt
råd, bad jag att få tala enskildt med honom. Då vi
inkommit i hans rum, frågade jag — för att på lättaste
sätt komma honom att öppna sitt hjärta — om han af
någon för mig okänd orsak hyste missnöje mot mig.

Jag var alldeles viss att få ett nej på den frågan; ty
jag visste med mig att icke ha gifvit honom den allra
ringaste anledning till någon sådan känsla. Dess mer
öfver raskad blef jag, då han en stund dröjde med
svaret samt slutligen förklarade sig ”af hedersord
bunden” att tiga. Därför kunde han icke ännu säga hvad
som låg honom på hjärtat. Det var förgäfves jag
först bad och sedan fordrade att få veta, om saken
gällde mig. L. var oböjlig i sin tystnad. Med tungt
sinne gick jag ifrån honom, inseende att jag hade
förlorat en vän, men denna gång utan att ens kunna ana,
hvarför detta skett. Snart upphörde ock allt vidare
umgänge osss emellan.

Först åtta år senare, då professor X. hastigt aflidit
fick jag veta rätta anledningen till L.’s förändring.
Han kom då en dag upp till mig och sade: ”Nu, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free