Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Framtiden gaf Rosenius fullt rätt. Jag lärde senare inse
hvad jag då ännu icke ’förstod.)
Febr. 23. Vid bibelförklaringen i går afton framhöll
Rosenius med synnerligt allvar de frälstas saliga förmån
att icke mer vara nödtvungna att, såsom i det oomvända
tillståndet, endast »lefva sig själfva», utan att nu få och
kunna »lefva för Herren». Detta visa de först genom trohet
i sin egentliga kallelse, denna må vara huru ringa som
helst (»han söker blott bland skaffarena, att de mä] vara
trogna»). Men därnäst och därjämte visa Guds äkta barn
också sin kärlek däruti, att de uppsöka sina fattiga,
olyckliga eller vilsefarande bröder och systrar, samt söka bringa
dem andlig och lekamlig hjälp. Detta är den äkta »inre
missionen ».
Efter föredragets slut kom E. Rudensköld, som länge
känt maning just till detta verk, men icke velat gå i stugorna
ensam, —- till mig och frågade, om vi icke kunde följas
åt i ett sådant arbete. Jag svarade jakande, och i dag ha
vi begynt vår »inre mission».
Vi gingo till fyra stugor vid »Träsket» och blefvo
tämligen väl mottagna på tre ställen (på ett af dem bad man
oss komma igen), men så mycket värre på det fjärde. På
de tre första sågo vi mycken nöd, gåfvo de fattiga pen-
ningar och skrifter, samt talade till dem om Herren, »sående
på en förhoppning». — Men på det fjärde stället blefvo
vi vittnen till så ruskiga förhållanden, att vi — jämte
inbjudningen till »den stora nattvarden» — äfven måste
uttala ord af den allvarligaste bestraffning och varning.
Detta togs icke väl, utan bragte oss den skarpaste »skur»
af okvädinsord, som jag ännu hört från en kvinnas läppar.
Jag hade hört talas om, att en kvinna skall kunna »likna
en furie»; i dag har jag sett det. Hon var i början
icke obehaglig att skåda, fastän öfver hennes anlete låg ett
drag af yrhet och lättsinne; men när vi började tala om
behofvet att frälsas från synden, då »förvandlades hennes hy»
och ögonen sköto blixtar af vrede.
Sådan var vår första gemensamma »missionsdag». Vi
bådo Herren välsigna det ringa verket, samt beslöto i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
