Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn att icke fälla modet, utan, om vi lefva, hålla ut
åtminstone ett år tills vidare.
Febr. 25. F. m. hade jag, jämte fyra andra, å
riksarkivet examen för inträde i konungens kansli. Gubben
Strinn-holm examinerade, tämligen besynnerligt, i franska, historia,
geografi och statskunskap. Det hela föreföll vara blott pro
forma. Efter examens slut gaf Strinnholm oss följande, icke
fullt rättvisa vitsord: »Samtliga herrarnes kunnskaper ha varit
mycket klena, men herrarna godkännas dock.» — Så voro
vi nu alla erkända såsom »kungl. sekreterare», fastän vi
icke få och icke ämna, såsom S., sätta på våra visikort:
Secrétaire de S. M. le Roi de Suede et Nonége (!\
Febr. 26. Före högmässan uppe i den koja vid »Träsket»,
där man i förgår bad mig komma igen. Alla där voro mycket
uselt klädda och förklarade det vara omöjligt att »i sina
paltor kunna tränga sig in bland folket i någon kyrka»,
hvarför de i stället bådo mig läsa en predikan för dem. —
Efter strängt »kyrklig» uppfattning vore detta ju icke mig,
en lekman, tillåtet; ty det är ju, ur prästerlig synpunkt, att
»tränga in i en annans ämbete». Men •— »nöden har ingen
lag»; dessa stackare kunde icke och ville icke gå i kyrkan;
och därför vågade jag — i förtröstan på att Herren skulle
gilla mitt förehafvande, om än prästerna fördömde det —
att nu hålla en andaktsstund. De tillkallade några grannar,
så att vi voro inalles nio personer. Jag läste
syndabekännelsen och en predikan af M. F. Roos, samt bad högt före
och efter predikan. Mina åhörare tackade mig och bådo
mig att åter komma igen. När jag gick, kände jag ingen
inre förebråelse öfver att ha »trängt mig in i förvaltandet
af ordets nådemedel». Tvärtom erfor jag Andens gillande
vittnesbörd; och det språk, han påminde om, var detta:
»Låt oss icke tröttna; vi skola i sinom tid uppskära utan
återvändo.»
Mars. 3. Började tjänstgöra i kammarkollegium med
att afskrifva en förteckning på hemman, torp och lägenheter
i ett härad i Småland. Föga sporrande eller lärorikt! Men
i all tjänst beror det icke på hvad man får att göra, utan
på huru man utför det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
