Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mars. 7. Löste fullmakt såsom »e. 0. Cancellist i Kongl.
Maj:ts Ecclesiastiquedepartement». Mig anar dock, att jag ej
blir gammal i statens tjänst. — Jag har allt sedan förlidet
år önskat ändra lefnadsbana och blifva kyrkans tjänare, för
att kunna få använda alla krafter direkt i min Herres tjänst.
Min lika förståndiga som kärleksfulla mor har
däremot gjort en invändning, som icke kunnat jäfvas. Hon
har sagt: »att blifva präst, utan att äga visshet om att Gud
kallat en därtill, det måste vara något hemskt, förfärligt.
Intet kall på jorden är så ansvarsfullt som prästens och i
ingen kallelse blir man — om Guds välsignelse fattas — så
andligen förhärdad som i prästens. Vill du då, utan visshet
om Guds vilja, åtaga dig detta kall? Dröj då hellre några
år; tag din juridiska examen och gå in i statens tjänst. Om
du efter ett års arbete i »verken» blifvit viss i ditt sinne,
att Gud kallar dig åt annat håll, så skall ett års väntan
icke ha skadat dig; tvärtom. Men ■—- ifall du nu genast
»slår om» på din bana, och sedermera inser, att den
förmenta »kallelsen» blott var ett känslospel eller ett eko af
andra människors röster; tänk, huru bittert du då skall
ångra ett förhastadt steg. Vill du göra mig trygg, så dröj
minst ett år.»
Så lydde min mors råd. Jag har insett, huru riktigt
det varit, samt äfven tänkt på 4:de budets löfte, och därför
lydt hennes önskan. Men -—- innerst i mitt hjärta hör
jag en röst, som säger att Herren en dag skall föra mig
in på den prästerliga banan.
Mars. 10. Stor middag på »Lilla sällskapet», gifven af
häradshöfding Beskows för deras nyförlofvade anhöriga,
grosshandlaren H. Tottie och fröken Amelie Ahlberg, samt för
hela deras stora släkt. — Jag hade fått ett par ovanligt
angenäma grannar, hvilkas verkligt gedigna samtal lät
timmarna hastigt förflyta. Men eljest kändes underligt att åter
(för en dag) vara införd i dylika världskretsar, där jag väl
förr var hemmastadd, men från hvilka Gud »uttagit mig».
Kol. 1: 13. Jag förstår allt mer hvad skriften menar med
det för naturen så underliga och orimliga ordet: »Bättre är
att gå i sorgehus än i gästabudshus». Och jag hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
