Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt kände mig varm och lifvad af hans outgrundliga kärlek.
Jag var lycklig. Men — på e. m. var jag åter samma
vanliga, underliga, kalla människa som på morgonen.
Huru skall jag kunna blifva annorlunda? Hvad fattas
mig? Må Herren utrannsaka mig och få veta mitt hjärta!
Du käre, store, barmhärtige Gud, du har ju lofvat att hjälpa
dem som anropa dig! Herre, hör mig nu, just därför att
jag icke är sådan jag borde vara!
Ja, jag vill tro min Gud om godt. Väl är jag den
eländigaste och uslaste bland alla som legat vid hans fötter;
men han har dock lofvat nåd åt dem, som vilja låta försona
sig med honom. Och det vill jag! ’Herre, jag tror, hjälp
min otro’; jag vill hålla mig till ditt ord och ej fråga efter
hvad känslan än må säga...»
När jag hade läst dessa två bref, ihågkom jag huru
brefskrifvarna inom kamratkretsen plägade kallas
»antipo-derna». B—s fick också stundom heta »nyktra förståndet»,
under det D—m med ännu större skäl bar namnet »onyktra
känslan». (Den förre blef med tiden alltmer en kallklok
världsman, den senare en trosfrisk kristen.)
Förstånd och känsla äro två goda gåfvor, men ingen-
dera af dem får vara allena rådande. Öfver dem båda
står anden, som måste regera och ena dem. Det är en
slem ting att vara en blott förståndskristen (rationalist), men
det är icke heller godt att ständigt förbli blott en
känslo-kristen, »en rö som drifs hit och dit af vinden». — Gud
gifve oss sin kraft att blifva andekristna och bibelkristna; då,
och endast då, skola vi äfven blifva äkta och af Gud födda
lutheraner.
Okt. 31. Stockholms prästsällskaps årshögtidsdag.
Fjellstedt höll högtidstalet, som var förträffligt i hufvudsak, men
äfven inhöll så många artigheter till prästerna, att dessa
måste ha känt sig nästan förlägna.
Nov. 2. På eftermiddagen höll jag å en stor sal på
söder, kallad »Noaks ark», bibelförklaring öfver Es. 2Ö:te
kapitel. Det är nog en frestelse för »kött och blod» att
få framträda inför en stor, lyssnande församling; men vid
sådana stunder blir man oftast så grundligt förödmjukad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
