- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
392

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att naturen snart skulle tröttna vid saken, om ej i hjärtat
funnes någon andens maning. Men där den finnes, slipper
man ej undan, om man än ville; man måste för Herrens
och själarnas skull vittna om hvad Herren gjort till vår
frälsning. »Kristi kärlek tvingar oss så», äfven när man
nödgas instämma i psalmistens ord: »Jag tror, därför talar
jag; men jag varder svårligen plågad.» Ps. 116: io.

På vägen upp till söder blef jag vittne till en
egendomlig händelse. Vid Kornhamn stannade jag för att af
en bland fruarna köpa ett par äpplen. Ett stycke därifrån
satt en månglerska, som svor ovanligt groft. Jag ämnade just
säga henne något varningsord, då jag blef förekommen af ett
ungt fruntimmer, som, osedt af den svärjande frun, i dennas
knä lade den allvarliga skriften: »En sväijares bön», samt
genast aflägsnade sig. Det dröjde en liten stund, innan
svärjers-kan varseblef, hvilken gåfva hon fått; men när hon märkte
den, var hon underlig att skåda. Hon satt först några
ögonblick såsom förstenad eller »fallen från skyarna»; sedan såg
hon sig rundtomkring för att kunna utforska, hvem som lagt
skriften i hennes knä; men ingen syntes till. Då tog hon upp
skriften, synade den på alla sidor och gömde den sedan
innanför sin kofta. Men tyst blef hon och eftertänksam. Så länge
jag stod där kvar, hörde jag henne icke säga ett enda ord.

På hemvägen gjorde jag bekantskap med en varm,
kärleksfull kristen (den sedan så allmänt bekante K. M. L.),
af hvilkens sällskap jag under godt samtal blef mycket
upp-lifvad i anden.

Nov. 4. Den högtidliga aftäckningen af konung Karl .
XIV:s ryttarstod. Mycken militär och stor prakt.
Bildstoden präktig. Men konung Oscar själf och hans söner
voro dock det ståtligaste af allt, som där bjöds att skåda.
Det gamla löftet ljuder: »Herrens ande skall hvila öfver

nordanlanden!» Gånge det i fullaste uppfyllelse öfver
kungahus och folk!

Nov. 5. Allhelgonadag. Har i dag rönt ett alldeles
påtagligt bevis på »Guds hjälp i nöden».

I går afton insjuknade jag i stark feber, och den af
baron A. efterskickade läkaren förbjöd mig att gå ut på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free