- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
393

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minst tre dagar. Men — jag stod redan i tidningarna
såsom högmässopredikant i änkhuset för i dag. Hvad var
nu att göra? Jo, detsamma som alltid, »när oro för
dörren hotande står». — Baron A. och jag läste tillsammans
Ps. 50 och särskildt dess i5:de vers, samt bådo därefter
på våra knän, att Herren skulle göra mig frisk.

I dag på morgonen var jag så matt, att man ej kunde
fatta huru jag skulle förmå att komma till kyrkan, än mindre
att predika där. Men så ihågkom jag, att Fjellstedt en dag
omtalat, huru han en gång hade »predikat sig frisk». Då
beslöt jag att i Guds namn nu försöka göra det samma.
Jag måste dock åka till kyrkan.

Då jag kom upp på predikstolen och börjat predika,
blef mattigheten så stor, att jag höll på att nödgas sluta.
Men i ett ögonblick förändrades detta. Mig blef gifven
»en ny kraft», så att jag i mer än en timme kunde
frimodigt vittna om Herren Kristus såsom människornas ende,
men i allt fullkomne Frälsare, som icke låter någon komma
på skam, som i tron håller sig intill honom.

På hemvägen kände jag mig fullt frisk igen.

När jag hemkom, fick jag erfara ännu en lärdom till,
och blef då kurerad för en rätt farlig förvillelse, som
hittills vidlåtit mig och flere af mina troende studentkamrater.
Vi hade uämligen för sed att, när vi i någon ovisshet
önskade veta Guds vilja, slå upp bibeln »på måfå» och sedan
taga det första språk, som vårt öga då fann, såsom ett Guds
svar på vår tysta fråga. Jag hade stundom på detta sätt
funnit mången dyrbar väg edning, men — stundom blifvit
blott ännu mer tveksam än förut,

1 dag blef jag, såsom sagdt, fullt kurerad för detta

slags försök att erhålla »bibliska orakelsvar». Jag hade på
hemvägen, såsom vanligt, varit missnöjd med min predikan.
Det var, såsom alltid, så månget som borde ha sagts men
som fattats, under det att mycket annat blef sagdt, hvilket,
om än icke oriktigt, dock nu var mindre nödvändigt. —
Vid min hemkomst beslöt jag att »fråga Herren» på det
sätt jag i Uppsala hade lärt. Jag slog därför upp min bibel

för att se, hvad Herren ville säga om min predikan i dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free