Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka från de värsta orgierna. — Men i dag begåfvo vi
oss kl. 5 med ännu större och sannare glädje till ett möte
af troende studenter, där Torén, Sparrman och Rudin talade
öfver detta ämne: »Huru den kristne i tron mottager allt af
Herren samt i kärleken vill utgifva sig själf och allt åt Herren,
till hans återlösta mänsklighets tjänst.» Sedan några af
oss bedit, åtskildes vi kl. 8 efter en i allo god, glad och
fridfull afton.
På hemvägen satte jag mig en stund på en af
bänkarna i promenaden nedanför slottet. Då kom en drucken
student gående, på hemväg från Polacksbacken, där
studentfesten nyss firats »vid glasens klang». Blott med svårighet
kunde han hålla balansen; och när han kom fram till min
bänk slog han sig ned, då han såg min hvita
studentmössa. Det var en helt ung man med fina, nobla
anletsdrag. Han sade sitt namn: L—z, proponerade brorskål
och började genast kalla mig »du». Då jag önskade kunna
få säga honom något kärlekens allvarsord, mottog jag hans
förslag och frågade, om hans mor ännu lefde. Då blef han
helt vek om hjärtat och sade: »Ja, hon lefver — och Gud
ske lof, att hon icke ser mig nu och i sådana här stunder.
Ty då blefve hon bedröfvad: hon afskyr punsch!» Jag
uttryckte då min glädje öfver att han älskade sin mor så
varmt, att han icke alls ville se henne bedröfvad. »Men
har du icke tänkt på, att det är en annan som älskar dig
ännu högre än hvad äfven din mor kan göra, och som nu
ser dig, och hvilken du ännu djupare bedröfvar med ett
lättsinnigt lif.» — »Hvem är det?» frågade L—z. —
»Din Gud och din Frälsare! Tänk om döden skulle
öfver-raska dig i sådant här tillstånd. Du vet, att han sagt:
Drinkare skola icke ärfva Guds rike.»
Då såg L. helt gladt upp till mig och sade: »Åh,
honom är jag icke alls rädd för; han bryr sig inte om
sådana här småsaker. Och dessutom skall jag säga dig,
min hedersbroder, att jag med visshet vet att jag blir salig,
när jag dör.t — Förvånad frågade jag honom, hvar han
hämtat denna sin visshet. -—• »Jo, ser du», svarade L. och
flyttade sig helt förtroligt ännu närmare mig, »när jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
