Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolf år, hade jag en natt en dröm som säkert var från Gud. Jag
tyckte att jag såg en ängel komma in i rummet fram till
mig. Han räckte ut sin hand, gjorde ett korstecken öfver
mitt hufvud och sade: ’Himmelens Gud har sändt mig till
att låta dig veta, att du är en af hans utkorade och att
du skall blifva evigt salig när du dör!’ Sedan försvann han.
Men jag vaknade glad; och sedan dess har jag alltid varit
viss på min lott i himmelen.»*
»Och allena på denna dröm bygger du ditt
evighetshopp, utan att ha ändrat sinne, utan att af Guds ande
genom ordet ha fått en lefvande tro?» frågade jag.
»Nu förstår jag dig icke», svarade L—z; »men följ
mig hem, så skola vi fortsätta vårt samtal hemma hos mig».
Jag följde honom till hans port vid öfre Järnbrogatan,
ty jag såg, att han behöfde min hjälp för att kunna väl
komma dit. Men något vidare samtal var nu omöjligt.
Jag skall dock besöka honom en annan dag.
Maj xy. Lilla Matte Roos’ begrafning. Föräldrarna
djupt gripna. — Är det som vi kalla »Guds godhet», eller
är det de sorger och lidanden han skickar oss, som mest
bidraga att stadfästa oss i tron på honom?
Efter att ett par gånger förgäfves ha sökt min nye
»bror» L—z, träffade jag honom i dag utanför Gustavianum.
Jag undrade, om han skulle känna igen mig; ty när vår
bekantskap gjordes, var han betydligt omtöcknad. Dock
igenkände han mig genast, rodnade lätt och såg litet
besvärad ut. Men då jag helt vänligt hälsade, gick
förlägenheten bort; han tackade för senast och bad mig supera
hos honom i öfvermorgon.
Maj ig. På e. m. kom kronprinsen hit på ångf. »Upp
land» och uppvaktades af studentkåren med sång.
På aftonen var jag hos L—z. Han var vänlig, men
vårt samtal blef åtminstone för denna gång utan någon
märkbar frukt. Ty han litade blindt på sin dröm och var
alldeles viss på att vara ett Guds barn, fastän han själf
erkände sig lefva i uppsåtliga synder, utan omvändelse, utan
* Om dylika drömmar se sid. 118, rad. 11 och 12 uppifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
