- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
28

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jubel. Då utbrast vår käre fader: »I mig hafver han

intet! Jag lefver, dock icke nu jag, utan Kristus lefver
i mig — jag lefver i Guds Sons tro, som har älskat
mig och gifvit sig själf för mig. Gud ske lof, processen
är slut! Utslaget är gifvet: jag är fri! Ja, jag tycker
jag dör af sällhet.»

Under det anden stred, eller ock jublade i
segersånger, sönderslets kroppen af svåra plågor, af en
fortgående hjärtkramp, hvilken med undantag af en
ungefär fyra timmars sömn, under 15 dygn ej lämnade
honom snart sagdt mer än en minuts hvila. Men huru
tålig, vänlig och mild förblef han ej under alla dessa
plågor! Aldrig sågo vi någon otålighet, utom tre gånger,
»då Herren dröjde för länge», såsom han sade. Ty
han hade uppgjort för sig trenne dödsdagar, och då
han öfverlefde dessa, klagade han: »Herren vill icke

ha mig ännu — men kanske kommer han i morgon!»

Lördagen den 5 Mars mot kl. 5 e. m., sedan vi satt
vår far i en länstol, emedan den sittande ställningen
något lättade andedräkten, föll han i en sörrfh, som
varade fyra timmar, under hvilka vi, barn och tjänare,
omgåfvo honom, i den tanken att han dock nu skulle
gå ifrån oss. Men åter slog han upp de kärleksfulla
ögonen och hälsade på oss med ett så varmt och gladt
»god morgon» att hvarje hjärta spratt till därvid.
Sedan talade han med hvar och en af oss kärlekens,
varningens och förmaningens ord, sände hälsningar och
förmaningar till alla de frånvarande o. s. v. Och nu
öfvergick hans tal i profetisk anda, omfattande hela
mänskligheten och den tidsåldrarna igenom fortgående
striden mellan mörkret och ljuset. Därom talade han
med hänförande värme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free