- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
58

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögon fara omkring åt alla sidor. Därpå utropade han: »’Ör
du, Bog Anders, du, tror du det kan vara stort ’ärligare i
himlom?»

»Hocken kan vätta, men nog ä’ det här storartadt, dä’ ä’
då fäll visst och sant, det», svarade Bog Anders och stod en
stund alldeles häpen öfver den ståtliga trappuppgången.

Uppkomna i förrummet blefvo de ytterligare förvånade öfver
de fyra uniformsklädda ordonnanserna, som sutto där, och öfver
de silfvergalonerade lakejerna, hvilka togo emot de
audienssökandes ytterplagg. Dessa senare mätte med ögonen de båda
dalgubbarna från hufvud till fot och voro synbarligen
tveksamma, om de skulle släppa in dessa i skinnpälsar klädda
»masar» bland de guldsmidda, ordensprydda herrar, som
kommit för att uppvakta hans majestät och nu gingo af och an i
den stora väntsalen.

Riksdagsfullmäktigen hjälpte dem dock ur förlägenheten, i
det han kort och godt tillkännagaf, att de tre utgjorde en
deputation till konungen. Därvid slogos dörrarna upp till
biljardsalen, hvilken skyndsamt passerades och därpå trädde
man in i den vackra väntsalen. Dalamännens häpnad och
förundran låter sig ej beskrifva. De vågade knappt sätta ned
sina fötter på det bonade golfvet, som var halt och spegelblankt
som is. Att sätta sig på de med gult siden öfverklädda stolarna
var heller icke tänkbart. De stodo därför innanför dörren
helt förlägna och stirrade på kristallkronorna, de stora speglarna
och de många i olika uniformer klädda herrarna.

»’Adde vi inte riksdagsman mä’ oss, så nog bå’ vi te’ få
gå ’ärifrån på fläcken», mente nu Gunnars. »Allri’ kunne fäll
en tro, att det skulle vara så grant oppe när kungen.»

»Ja», inföll Bog Anders, »men när det kan vara så ogrundadt
’ärligt ’os våran jordiska kung, ’ur ska’ de’ inte då vara där
oppe när alla konungars konung? Micke ska’ vi få te förundra
oss öfver, när vi komma dit en gång — i det palats, som icke
med ’änder gjort är. s

Excellenser och generaler, presidenter och andra civila och
militära ämbetsmän gingo af och an, samtalande med hvarandra,
samt kastade då och då en frågande blick på »daladeputa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free