Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen». En och annan kom äfven ned till de hederliga
bondgubbarna och inlät sig i samspråk med dem.
Efter flera timmars väntan uppropade adjutanten omsider
de tre dalamännens namn. De gingo nu in i en lång sal,
hvars väggar voro beklädda med purpursammet och breda
guldbårder. En äkta turkisk matta betäckte golfvet; soffor
och stolar, klädda med samma kostbara tyg som väggarna,
utgjorde tillsammans med ett par stora i marmormosaik
konstnärligt utförda bord möbleringen.
En kammarherre mottog här deputationen och gjorde sig
något underrättad om deras ärende o. s. v. Sedan de
väntat här en stund, nalkades ändtligen det ögonblick, då turen
kom till dem att träda inför majestätet.
Riksdagsmannen bugade sig höfviskt, och Gunnars och
Bog Anders nego så djupt, att skörten af deras skinnpälsar
snuddade vid golfvet.
Konung Oscar II stod där, »hufvudet högre än allt
folket» ; men den majestätiska hållningen hade
ingenting,skräckinjagande. Den obeskrifliga vänlighet och mildhet,
hvarmed han plägade mottaga hög och låg, voro fast mer ägnade
att ingifva mod och förtröstan, äfven hos den ringaste
undersåte.
»God dag, mina vänner, hvad viljen I?» började
konungen, i det han vänligt räckte de båda dalkarlarna hvar
sin hand. De togo den kungliga handen i sina af hårdt
och groft arbete valkiga näfvar och tryckte den på ärligt
dalasätt.
»Vi ’a kommi’ hit för att be ’an om te’ ge oss en
gudfruktig präst», svarade den hederlige Gunnars rättfram på
saken.
»Det är det minsta ni kunna begära, och det bör ni
få», svarade konungen.
»Ja, men de’ kan å’ vara de största», invände härvid
Gunnars.
»Ja, ja, det kan du ha rätt i, min vän», återtog
konungen och tilläde: »Låt mig se på edra papper!»
Gunnars tog nu fram ur sin kalfskinnsväska de båda
viktiga dokumenten och framräckte dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
