Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg man bara den väldiga kroknäsan, den hängande
underläppen och de tjocka vita ögonbrynen. Han var
ryttmästarens äldsta stamkund tidsmässigt sett, och det hette
om honom att han hade mycket pengar undangömda. Just
för dessa pengars skull hade man för två år sedan
knivskurit hans strupe, och sedan dess hade hans huvud fått
sin besynnerliga ställning. Han förnekade att han hade
några pengar och sade att man bara hade skurit honom i
halsen "som vid ett vanligt slagsmål". Han påstod att han
sedan dess hade så lätt att samla lump och ben eftersom
huvudet alltid var böjt mot marken. När han kom
skridande med sina vacklande osäkra steg och utan sina
vanliga yrkesattribut - käppen i handen och säcken på ryggen
- såg han nästan ut som en sömngångare, och Kuvalda
brukade då peka på honom och säga:
- Se, där söker köpmannen Judas Petunnikovs
förrymda samvete sig en tillflyktsort! Titta så fult och smutsigt
och trasigt det ser ut, det där förrymda samvetet!
Tjapa talade med rosslande stämma så att man knappt
kunde förstå honom, och därför talade han också i
allmänhet föga och var gärna ensam. Men varje gång det
kom en ny gäst till härbärget som nöden hade drivit bort
från hembyn råkade Tjapa i oro och raseri. Han förföljde
stackaren med giftiga speglosor som ursinnigt kraxande
trängde fram ur hans strupe, han hetsade någon av de
elakaste barfotalassarna på honom, hotade att på natten
egenhändigt prygla honom fördärvad och plundra honom
och uppnådde till slut nästan alltid att den skrämde
bondtölpen försvann från Kuvaldas asyl och aldrig mer tordes
visa sig där. Då först lugnade sig Tjapa och smög sig
undan i någon vrå, där han lagade sina lumpor eller läste i
en bibel som såg lika gammal, smutsig och trasig ut som
han själv. Han kröp åter fram först då skolläraren kom
med tidningen och läste högt ur den. Vanligtvis hörde
Tjapa stillatigande på vad som lästes, stönade på sin höjd
ett par gånger men gjorde inga frågor. Men då skolläraren
hade slutat läsa och vek ihop tidningen sträckte Tjapa ut
sin knotiga hand och sade:
- Ge hit!
- Vad ska du med den?
- Jo, ge hit - det kanske står något om oss i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
