- Project Runeberg -  Språket, dess lif och ursprung /
18

(1891) [MARC] Author: Karl Ljungstedt - Tema: Language, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Språkets arter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAS MYR RAR PE ag

ERS RS ERAN

sd står
Re AES

SN Fosfat RN ERE

18 SPRÅKET, DESS! LIF OCH URSPRUNG.

från talspråket, är det naturligt, att på grund af deras
inbördes beroende de ständigt måste invärka på hvarandra.
Hade det skrifna språket icke rönt något inflytande af
det talade, skulle vi än i dag skrifva Hvat var thet the
fingo, under det vi säga: Va va de dr fick. Vårt språks
historia visar äfven, att under hvarje århundrade skrift-
språket likasom talspråket så småningom förändrats. Och
vi se detta ske fortfarande, ty vi ha ännu i dag kvar
äldre former af skriftspråket jämte den nu allmänna. Så
är till ex. fallet med vårt bibelspråk och lagspråk. I bibeln
stårsall dän verk prisa digad Herre! och i lagen
Gälde den som gälda gitter, men nu skrifva vi
«alla dina verk! och Må den gälda som kan gälda"’.

Då det emellertid endast är vårt skriftspråk, som vi
få lära oss i skolan, som i skrift möter oss och som NA
skrift få använda, måste detta i viss mån invärka på tal-
språket. Det håller ej blott flera döende former vid lif —
vi använda ju ännu vid vissa tillfällen äfven i tal sådana
former som fingo, samloms 0. S. V. — såsom lika för alla
sträfvar det äfven att sammanhålla talspråkets mångfaldiga
skiftningar. Det tjänstgör så att säga som en förskrift,
hvilken vi alla söka att efterfölja, ehuru vi — för. att
fortsätta bilden — alla ha vår särskilda stil; och det för-
hindrar denna att bli mer eller mindre oläslig. Talspråket
hindrar således ständigt skriftspråket att förstelna i föråldrade
former, skriftspråket hindrar ständigt talspråket att allt för
hastigt förändras och är ett enande, sammanhållande band på
detsamma. . |

Båda följas således åt, men alitid på ett visst afstånd
från hvarandra. Och båda förändras de alltjämt.

Men hvarför förändras de? Denna fråga skola vi nu
söka besvara. :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 7 00:02:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursprak/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free