Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Språkets ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKETS URSPRUNG. 37
orden äro ljudlagsenligt utvecklade af dessa grundformer.
På lat. heter ock modersbröst mamma och papilla. Det
är lätt att inse, att det för urmänniskan äfven måste
falla sig naturligt att kalla hunden för vovo eller något
liknande, och en sådan ljudförbindelse kunde komma att
betyda både hund och skälla m. m. :
Sådana ljud, i sig själfva lätt begripliga, åtföljdes
naturligen alltid af de ofvannämda bispråken —- tonfall,
miner, åtbörder — hvarigenom de blefvo ännu lättare att
förstå. De upprepades och efterhärmades af andra och lärdes
småningom från släkte till släkte och fingo sålunda genom
en till hälften omedveten och tyst öfverenskommelse vissa
allt mer bestämda betydelser. Och genom att sådana
ljud småningom förbundos med hvarandra, uppstodo under
tidernas lopp meningar, naturligtvis i början af allra enklaste
beskaffenhet. Redan vid språkets allra första uppkomst
måste vi ock tänka oss, att ljudlagar, analogilagar och
betydelseöfvergångar ha varit värksamma, och af samman-
sättningar ha sedan afledningar och ändelser utvecklat Sig.
Den egentliga svårigheten vid förklarandet af språkets
ursprung ligger tydligen däri: huru kunde den ena männt-
skan förstå hvad den andra menade med sina ljud? Vi ha
nyss i yttersta korthet sökt framställa, huru vi ha att
tänka oss detta. Och därmed ha vi äfven lämnat det svar
den nuvarande språkvetenskapen kan gifva på frågan: huru
språket uppkommit?
Men låt vara att språket på detta sätt utvecklats ur
lätet — det måste dock härför ha fordrats en mycket
lång tid. Detta är sant. Men tiden har nog räckt till.
Vi veta visserligen icke, huru länge det funnits människor
på jorden, men så mycket veta vi, att människosläktets
ålder torde böra räknas icke i tusentals utan snarare i
hundratusentals år. De älsta minnesmärken af mänskligt
språk som vi äga — inskrifter i det forna kulturlandet
Egypten — äro-på sin höjd 6000 år gamla. Vi känna
således till blott en ytterst ringa del af det mänskliga
språkets utvecklingshistoria. Ur denna synpunkt är alltså
intet att invända mot den nu framstälda åsikten om
språkets ursprung.
Och vidare må märkas, att huru ofantlig skillnaden
mellan lätet och språket än må vara, så är den dock ej
större än till ex. skillnaden mellan de älsta värktyg vi
END: PN RNE Ao ORENAA Rs
OA oarisntl av än ANOS REART
NA
Oss Arn
TRIST TE
prprmarser
poeten
KITE
a
rinna yes YRAN
rrsren Pte NIge stlioer. ör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
