Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köttet, äfven hos den fullt utvecklade människan fritt
framträder såsom en kort, rudimentär svans. Man har
iakttagit en sådan af ända till 12,5 cm. längd. På foster med
abnorm svansutveckling har man t. o. m. funnit muskler,
motsvarande svansens böjmuskler hos de djur, som i
utvecklat tillstånd hafva svans.
Det skulle väl kunna vara tänkbart, att de sägner
om med svans försedda människoraser, som ofta upprepas
af infödingarne i vissa trakter, t. ex. Centralafrika, skulle
ha sin grund i en vanligare förekomst af sådana
svansrudiment hos någon der boende folkstam.
På samma sätt har man iakttagit förekomsten af
svansrudiment hos några människolika apor, Gorillan och Orangen,,
ehuru hos den sistnämde under vanliga förhållanden
svansens återstod är ännu obetydligare än hos människan
För dem, hvilka i frånvaron af svans hos människan
se ett väsentligt hinder för hennes härledning från en lägre
form, kunna ju ofvanstående fakta bidraga att skingra
tvifvelsmålen.
En annan förändring, som människan undergått, kan
man spåra i höftbenens förbindelse med korsbenet eller de
fem sammanvuxna ryggradskotor, vid hvilka höftbenen nu
äro fastvuxna, och hvilka bilda bäckenets ryggsida. Man
har nämligen funnit, att den första (öfversta)
korsbenskotan senare sammansmälter med korsbenet än den andra,
denna åter senare än den tredje o. s. v. På samma gång
har man funnit, att de två första, närmast efter korsbenet
följande svanskotorna hos människan fordom måste ha
deltagit i korsbenets bildning. Vi nödgas därför antaga, att
bäckenet fordom haft sitt fäste längre ned på ryggraden
och så småningom flyttats uppåt.
Samma framryckande af bäckenet ser man äfven i
olika grader hos de nu lefvande aporna. Hos de mest
människolika aporna har det t. o. m. fortskridit ännu längre
än hos människan.
Att bröstkorgen hos människan haft en större
utsträckning än den nuvarande, bevisas genom det tillfälliga
uppträdandet af s. k. öfvertaliga refben. Det normala antalet
refbenspar är hos den utvecklade människan, liksom hos
Orangen, 12. Men hos hvarje människofoster finnas anlag
till refbenspar äfven på ländkotorna, hvarest de dock
under utvecklingens lopp försvinna. Detta skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
