Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförklarligt, om vi ej finge antaga, att människans stamformer
haft dessa refbenspar normalt utvecklade äfven i fullt
utbildat tillstånd. Undantagsvis kvarstår det 13:de
refbensparet såsom ett rudiment äfven hos den fullbildade
människan.
Hos Gorillan och Chimpansen uppträder regelbundet
detta 13:de refbenspar, hvadan dessa i detta afseende visa
sig stå närmare den gemensamma stamform, som vi måste
tänka oss för människan och de människolika aporna.
Jämför man människans hufvudskål med den af en
fullvuxen människolik apa, så visa sig betydliga olikheter.
Hos den förra är hjärnskålen mycket stor, rundat oval
och slät. Hos den senare är hjärnskålen ojämförligt mindre
och försedd med stora benkammar och utsprång, hvarjämte
ansiktsdelarne, isynnerhet käkarne, visa en betydligt
starkare utveckling än hos människan. Jämför man däremot
hufvudskålen af en ung människolik apa med människans,
så äro olikheterna betydligt mindre framträdande. Den
nyfödda ungen har en slät, afrundad hjärnskål, utan spår
till benkammar, och ansiktsregionen och käkarne visa sig
föga starkare utbildade än hos människan. Äfven
ansiktsdragen äro hos det unga apbarnet vida mera människolika
än de efter uppväxten blifva. Detta förhållande innebär
ingenting öfverraskande för oss, ty vi hafva sett, att det
ofta är fallet, att närstående djurs ungar mera likna
hvarandra än de fullvuxna djuren. Det är blott en följdsats
af den bekanta regeln, att hvarje individs utveckling är
ett sammandrag af dess stamformers historia.
Efter födelsen slår människobarnet in på en helt annan
utvecklingsriktning än apbarnet, liksom människan och den
människolika apan från det ögonblick, då de afveko från
sin gemensamma stainform, beträdde vidt skilda
utvecklingsvägar. Hos människan, hvars öfverlägsenhet
grundlades genom en starkare utveckling af hjärnan, har detta
organ sedermera ständigt varit föremål för det naturliga
urvalet och därigenom nått den ofantliga utveckling, som
gifver människoskallen dess egendomliga form. Att
värkligen människohjärnan blott så småningom ernått sin
nuvarande utvecklingsgrad, kan man finna bl. a. däraf, att
kaukasiska rasen har vida starkare utvecklad hjärna än de
lägre människoraserna, samt att de älsta i Europa funna
människoskallarne vanligen utmärka sig genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
