Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täflan mellan raserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skelettbyggnaden af utdöda raser. Hos ingen, vare sig nu
lefvande eller förut känd, utdöd ras har man emellertid
funnit så många aplika kännetecken förenade som hos några
mänskliga skelettdelar, hvilka anträffats dels sedan längre
tid tillbaka i Rhenprovinsen, i närheten af Düsseldorf, samt
kanske äfven i några andra trakter af Europa, dels helt
nyligen i Belgien. Denna ras, den älsta man hittills
känner, har efter en af de första fyndorterna blifvit kallad
Neanderthalrasen.
Enligt hvad den nyligen offentliggjorda beskrifningen
af de belgiska fynden ger vid handen, utmärker sig denna
ras genom en ofantligt låg, starkt bakåtsluttande panna
och nedplattad hjässa. Ögonbrynsbågarne äro ofantligt
starkt framspringande till följd af den starka utvecklingen
af pannbenshålorna eller de håligheter inuti pannbenet,
som hos nutida raser blott ha en ringa utsträckning. Dessa
håligheter stå hos nu lefvande djur i samband med
luktsinnets utveckling, och man är därför berättigad till den
slutsatsen, att detta sinne varit vida starkare utvecklat
hos Neanderthalrasen än hos nutida raser, hos hvilka
sinnenas skärpa i allmänhet är stadd i aftagande, i samma
mån som den under en stigande kultur spelar en allt
mindre rol. Vissa upphöjningar på bakre delen af skallen,
som bilda fäste för muskler, äro starkare utvecklade än
hos nutida raser och tyda på en i samma mån starkare
utvecklad muskulatur.
Alla de nämda egendomligheterna i skallens bildning
hos Neanderthalrasen återfinner man hos de människolika
aporna.
Flere aplika kännetecken visar äfven underkäken af
de belgiska skeletten. Mest i ögonen fallande är bristen
på det hakan motsvarande benutskott, som är så
utmärkande för den nutida människans underkäk, jämförd med
apornas.
Underarmens båda ben, hvilka hos nutida
människoskelett äro tämligen raka, äro på de belgiska skeletten
böjda, så att ett betydligt mellanrum finnes mellan båda,
liksom förhållandet är hos de människolika aporna.
Lårbenspipan är starkt krökt och rundad, skenbenet
är mycket kort och tjockt, kännetecken, som man också
återfinner hos människolika apor. Krökningen af
lårbenspipan, skenbenets ringa längd samt i all synnerhet läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
