Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täflan mellan raserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ledytorna i knäleden visa tydligt, att dessa fornvärldens
människor måste, i likhet med de människolika aporna, ha
gått med något framåtkrökta knän samt med bålen och
hufvudet något framåtlutade.
Tillsammans med dessa ben har man funnit groft
tillslagna flintredskap samt spår efter eld, antydningar
således om att redan dessa människor nått en viss grad af
odling. Den djurvärld, som omgaf dem, var delvis en helt
annan än den nutida, såsom man finner af de ben af
mammut, ullhårig noshörning, grotthyena och grottbjörn, alla
för längesedan utdöda djur, som träffats inbäddade i samma
lager. Äfven ben af uroxe samt hästben i stor mängd
ha anträffats, och alla dessa ben bära spår af att hafva
blifvit afsiktligt sönderbrutna för tillgodogörande af märgen.
Man skulle möjligen kunna sluta sig till, att denna tids
människor måste besuttit en hög grad af förslagenhet, då
de med sina ringa hjälpmedel förstått att bemäktiga sig
den väldige mammut, en elefantart, som i storlek vida
öfverträffade de nutida elefanterna.
Ehuru de ofvannämda mänskliga skelettdelarne äro
de älsta, man ännu med visshet känner, har man dock
funnit grofva flintredskap, hvilka af såväl geologer som
arkeologer tillmätas en vida högre ålder, och genom hvilka
människans tillvaro sålunda kan spåras vida längre tillbaka,
kanske ända in i tertiärtiden.
Den tid, då människan såsom en särskild gren skild,
sig från apstammen, måste hon ha bebott Gamla världen
ty hon är ett skott från Gamla världens apgrupp och
afviker genom samma kännetecken som denna från den
amerikanska apgruppen. Man skulle kunna hoppas, att, då
det tropiska Afrika, de mest människolika nutida apornas
hemvist, blir geologiskt undersökt, ett klarare ljus skall
falla öfver vårt släktes stamträd; men då man i
Frankrike funnit skelettdelar af en redan under mellersta
tertiärtiden lefvande apa, som varit ännu mer människolik än
någon nu lefvande, så tyckes det, som om vi snarare af
vår egen världsdels grundliga utforskning skulle kunna
motse de för en större allmänhet påtagligaste bevisen för
vårt släktes ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
