Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET 109
Han for ut.
__ Tror du inte att det är sant, det jag säger
till dig?
— Du tror det. Det vet jag mycket väl. Men
det är inte detta lilla, du griper tag i, det är det,
att du aldrig har trott att det skulle bli något av
mig. Du har väntat på att jag skulle uppge det
en dag, tröttna och ty mig till dig.
Kristian stannade. Han kände en beklämman-
de, rådvill ångest. Hur rätt hade hon i det hon
sade, kanske det var så? Och så en bitter smärta
— vad det var fult alltsammans.
— Och då är det omöjligt. Uni brast i gråt.
—- Vad är omöjligt? Uni, Uni då!
— Att det här kan fortsätta.
— Det menar du inte. Vad kan inte fort-
sätta?
— Att vi plåga varandra så här.
Hon hade tagit av sig handsken och drog rin-
gen av fingret.
— Uni, nej! Uni, jag skall finna mig i allt.
— Det är just det jag inte vill att du ska. Giv
mig din ring, Kristian.
Hon hade rätt, tänkte Kristian, då han satt en-
sam hemma på kvällen. Det är omöjligt.
Det band, som förenade dem ... då de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
