Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ning är en dess återgång till de ämnen,
af hvilka den uppkommit.
Att vinna klar insigt i de allmännaste ämnens väsende
och i naturens mest hvardagliga företeelser, förädlar
njutandet af lifvet, och jag hoppas, att man snart
skall komma derhän, att man blyges för invändningar,
sådana som denna: «Veden värmer ju lika bra, om vi
också icke känna hans byggnad.»
Näst efter näringsmedlen är veden det vigtigaste
ämne, som växtriket erbjuder oss, och har derför
största anspråk på vår uppmärksamhet. Åt vedens
konstrikt och fast hopfogade byggnad anförtro vi ju
gods och lif. Derför är det ett värdigt föremål för
vår vetgirighet, att lära känna de förhållanden, som
gifva växternas ved tillräcklig styrka att motstå,
än böljornas makt, än husvåningarnes betydliga tryck.
Sina vigtigaste egenskaper, spänstighet och seghet,
erhåller veden, utom genom sin massas kemiska
sammansättning, derigenom, att han icke utgör ett i
sina minsta delar likartadt ämne, utan en af otaliga,
nära förenade celler sammansatt väfnad. Hårdhet
och fasthet, som äro tvenne icke fullt lika vigtiga
egenskaper hos veden som de förstnämnda, bero af hans
cellers olika beskaffenhet. Äfven vedens täthet, eller
dess större eller mindre brist på porer - tomrummen i
och mellan cellerna - är blott en egenskap af andra
rangen, ty dess, värde beror på ändamålet, hvartill
veden användes. Att all ved, äfven den tätaste, likväl
icke är absolut tät, icke fullkomligt utan håligheter,
bevisas af det bekanta experimentet med luftpumpen,
vid hvilket lufttrycket pressar qvicksilfver genom
ebenholts. Stor täthet minskar vedens spänstighet
och gör den otjenlig t. ex. till skeppsbyggnad.
Huru olika redan våra egna, föga talrika trädslags
ved förhåller sig, kunna vi lätt finna. Vedhuggaren
klyfver med lätthet de afsågade styckena af ett mindre
hårdt trädslag, såsom tall eller gran, i alldeles
rätsidiga vedträd, hvaremot ek- och ännu mera bokved
ofta klyfver sig med krokiga och afrundade, äple- och
päronträdsved tillochraed med splittriga ytor. Ofta
hafva vi iakttagit, att med vedens olika förhållande
i detta afseende äfven klangen vid olika vedsorters
sönderklyfning är olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
