Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där riktad vinkelrätt mot kraftlinjerna och öfvervinner den
magnetiska kraften, så att korona-strålarna därigenom
bringas att bilda två stora borstar gående ut i äkvatorial
riktning. Detta är särskildt framträdande vid
solfläcks-minimerna. Vid solfläcksmaximerna synes
strålningstryckets kraft och begynnelsehastighet vara så starkt
öfvervägande, att den magnetiska kraften gör sig jämförelsevis
föga gällande.
Astronomerna säga oss, att solen är endast en stjärna
af ringa ljusstyrka, om man jämför den med de klara
stjärnor, som väcka vår beundran. Likaså tillhör solen
en jämförelsevis kall grupp bland stjärnorna. Det är af
denna grund lätt att föreställa sig, att strålningstrycket i
dessa stora stjärnors närhet skall transportera vida större
mängder materia, än den gör i vårt solsystem. Om nu
någon gång de olika stjärnorna bestått af olika kemiska
grundämnen, så bör denna olikhet under tidernas lopp ha
jämnats ut. Meteorstenarne kunna anses som profkartor
på den materia, som samlats ihop från alla möjliga håll
i världsrymden. Hvilka kroppar finna vi nu där? I
kometer (jfr s. 84) spela järn, natrium, kol, väte och kväfve (i
cyan) den viktigaste rollen. Vi veta numera, särskildt
genom Schiaparellis undersökningar, att meteoriter ofta
äro brottstycken af kometer och därför böra vara
besläktade med dem. Så till exempel har Bielas komet, som
ägde en omloppstid af 6,6 år, varit försvunnen sedan 1852
— redan 1845 hade den delats i tu — och återfunnits i
en meteorsvärm af samma omloppstid, hvilken kommer
nära jordbanan den 27 November. Liknande förhållanden
äro konstaterade för ett par andra meteorsvärmar. Vi
finna också, att nyssnämnda ämnen, som med
Spektralanalysen tillhjälp påvisats hos kometerna, äfven utgöra
hufvudsakliga beståndsdelar hos meteoriterna. Dessutom äro
metallerna kalcium, magnesium, aluminium, nickel, kobolt
och krom samt metalloiderna syre, Silicium, svafvel,
fosfor, klor, arsenik äfvensom argon och helium viktiga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
