Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkade ännu några år för sina idéer i Värmland, där denna tid
husbehovsbränningen och dryckenskapen tagit en oerhörd omfattning,
men tröttnade slutligen på striden. Det var inte endast mot
dryckenskapslasten han kom i strid, utan det blev så småningom mot
hela samfundsordningen, som den tiden ansågs till god del vila på brännvinsbränningen. Kampen fick föras även mot prästerskapet, som
var den rådande ordningens vårdare och väktare, och detta tvingade
honom slutligen att nedlägga vapnen.
Han hade känt sig kallad till apostel för nykterhetssaken i Värmland,
men när han icke kunde finna den uppmuntran och det stöd han väntat,
så började han rikta tankarna på utvandring. År 1855 på hösten reste
han från sin familj till Amerika för att höra sig för om förhållandena
där, och på sommaren 1856 kom han tillbaka hem. På fråga hur han hade
funnit det i Amerika svarade han, att där hade man icke endast den
rena läran utan man hade också ’det rena levernet’. Och så beredde han
sig till att taga hela familjen med sig över till det främmande landet.
Han hade en bra gård, som han skött med insikt och omsorg, och
man kan sluta av åtskilligt att han var en förmögen man. Men själv
ansåg han sig icke kunna svara för att hans sju barn, fem flickor
och två gossar, kunde här i landet bli uppfostrade ’till skickliga
människor’, och därför, förklarade han, reste han sin väg. Strax före
midsommaren 1858 begåvo sig således Olof Andersson i Humslid med
hustru och sju barn samt även en ung bondson från trakten på resa
till Amerika. I tio veckor vistades de på havet.
Den egendomliga händelsen med de tio, som reste så långt bort till
främmande land, var i många år samtalsämnet i trakten och lever
ännu i friskt minne hos en och annan.
Olof Andersson var, när han med sin familj emigrerade, 45 år.
Han dog vid 52 års ålder, och samma år även hans äldste son, men
hustrun med de övriga barnen lyckades ändå draga sig fram. En
dotter blev gift med en man, som numera är känd som en av de rikaste
svenskarna i Amerika.»
Här ha vi för oss en av utvandringens pioniärer; han och
hans resa bli en legend i stora delar av Värmland och lockade
som en ledstjärna. Både i Sverige och i Amerika var
allt olika mot nu. I Sverige vilade försoffningen ännu mångenstädes
tung – olidlig för vakna och tänkande människor.
I Amerika härskade ännu de gamla »pilgrimsfädernas» anda,
och allt var nytt och allvarligt och förhoppningsfullt, och
allt var – möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
