Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi flytta oss nu ett årtionde längre fram, till 1860-talets
nödtider. Denna gång lämnas livsbilden av emigranten själv
och lyder så:[1]
»Jag är född 1855 i Kronobergs län. Hemmanet som min far ägde
var vad de kallade en 1/2 gård, och såsom många andra gjorde far
konkurs. Det var åren 1867 eller 1868. Vi fingo lämna vårt forna
hem och flyttade till ett litet hus som var på hemmanet, och far
reste till Danmark för att få arbete och var där några månader. Vi
voro två söner. När min bror var konfirmerad, reste han till Tyskland,
ty agenter därifrån foro omkring och stadde gossar. När far kom
hem från Danmark, gjorde han kontrakt med en bonde i en annan
by att uppodla ett torp på hans gård och såsom arrende betala 30
riksdaler om året. Vi byggde hus själva. Det var 3 tunnland jord,
så stenbemängd och saktfärdig att bruka, så det ville inte bära sig
att få sitt uppehälle på den. En dag på våren 1870, då far och
jag voro hos farbrors och hjälpte honom att täcka ladugården, så
sade min far: ’Anders Daniel, hjälp mig till Amerika!’ Farbror svarade:
’Kära du, det kan jag inte. Jag har inte penningar.’ Far
sade: ’Jag vill endast du skall gå i borgen för mig.’ ’Det skall jag
göra’, sade farbror. Kort tid därefter voro far och jag på väg till
Amerika.»
Den tredje bilden ligger vår egen tid nära. Den meddelas
av Helge Nelson, i hans skildringar från Öland, och är helt
kort:[2]
»Tidningen Barometern för den 17 mars 1909 innehöll följande
notis: ’Amerikafebern har åter börjat grassera på Norra Öland. Från
de två nordligaste socknarna anträdde förliden lördag ej mindre än
21 personer sin resa till Amerika. Denna utvandrareskara kommer
under den närmaste tiden att efterföljas av andra.’
Det kan måhända förtjäna tilläggas, att denna skara unga män och
kvinnor stod under ledning av ett par återvändande svensk-amerikaner.
När färden gick fram efter de öländska landsvägarna ned till
Färjestadens hamn, skedde den under ’Hiawathas’ toner, under skämt
och glam. Den efterlängtade resan hade ju blivit verklighet.»
Denna bild från våra egna dagar kräver inga kommentarier.
Men skillnaden mot förr är stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
