Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och annan skatt enligt kontrakt. Härtill kommo en del ogifta
lagstadda tjänare vid huvudgården. Efter att en ny period
inträtt, under vilken de stora godsägarna insågo att lantbruket,
rätt skött, kunde bära sig, övergick man till det s. k. statsystemet,
det säkerligen för vårt land olyckligaste arbetssystem som kunnat
upptänkas, och med ringa skillnad från ett slavsystem, med arbetare,
vilka i början icke hade det stort bättre än vanliga fattighjon.
Ingen skillnad gjordes på om statfamiljen var stor eller liten,
staten var densamma. Den var knappt tilltagen och beräknad att utgå
till större delen in natura. Den kontanta lönen skulle även omsättas
på herregården, i det att stataren var skyldig att, vad han dessutom
för sitt uppehälle behövde, köpa detta vid gården, som tillhandahöll
en del varor till oskäligt höga pris. En annan olägenhet var, att
dessa statare på inga villkor kunde erhålla en enda jordlapp mera
än där de fingo sätta sin statpotatis. Så kallade backstugor var
en förskräckelse för godsägaren, och därav smittades även den mindre hemmansägaren, vilken någon gång upplät en mindre, oodlad jordremsa,
oftast otillgängligt belägen från gården, och under alla förhållanden
endast på s. k. förpantningskontrakt på vissa år. Statarens framtidsperspektiv, då hans löneförmåner voro så knappt tilltagna, att de nätt och jämt
räckte till det dagliga brödet, var på ålderdomen fattighuset med allt
dess elände. Från denna statkarlsperiod härledes vår massutvandring.
Då statarens egna barn vuxit upp och kommit till en mognare
ålder, insågo de alltför väl föräldrarnas slaveri och fattigdom,
som de mången gång själva fingo erfara genom det knappa brödet.
Vad var då naturligare än den tanken hos barnen: vi måste göra
något för att våra fattiga föräldrar på sin ålderdom icke skola
komma på fattighuset, men vad? I det egna landet kunde det ej gå,
och så hägrade åter Amerika för dem. Det behövdes icke så mycket
penningar på den tiden, och inom kort var Amerikaresan en verklighet.
I avskedets stund gavs alltid det löftet att efter framkomsten till
det förlovade landet sända hem penningar till far och mor samt, om
lyckan var god, fribiljetter till syster och bror. Sant är att dessa
löften också i många fall hållits. Men ännu finnes statsystemet kvar,
fastän under mycket förbättrade villkor, vilka dock ej äro tillfyllest,
då levnadskostnaderna stigit i vida högre proportion än förmårnerna.
Hemslöjden finnes icke mera, och stataren är mera än förr hänvisad
att, utom sin stat in natura, köpa sina övriga behov av närmaste
lanthandlande, mången gång på kredit med därav följande högre pris.
Ännu finnes ingen möjlighet för en statkarl att av sin inkomst kunna
avlägga något för ålderdomen. När barnen bliva vuxna, få de begiva sig
ut att tjäna. Hade det funnits tillgångar att utrusta dessa barn, så
vore deras väg också given, och det vore till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
