Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avyttra större eller mindre del av sin skog men behålla resten,
dels så, att mängder av jordbruksdelar återgingo till den
jordbrukande befolkningen. Tyrärr har dock denna lag blivit hävd
och ersatt med en annan, som visserligen icke fyller den uppgift,
som avsetts med densamma.
De nuvarande jorddelningslagarna i Norrland, kompletterade som de
äro med förbud för bolag att köpa jord, lägga i själva verket nästan
oöverstigliga hinder i vägen för allmogen att återförvärva sådana i
bolagens ägo befintliga jordbruksdelar. Det är nämligen högst få bönder,
som, sedan de förlorat sin rätt att sälja skogsmark till bolag –
den s. k. överloppsskogen är i realiteten ingenting att räkna med –
hava råd att betala det pris, som måste fordras, då inägojorden med
åbyggnader skall åtföljas ej blott av för husbehov nödig skogsmark
utan även av odliagsmark och betesmark – allt enligt de bestämmelser förrättningsmannen kan anse lämpliga. Att bolagen äro förhindrade att
i stället för den mark, de skola avträda, förvärva annan, torde även
inverka på priset. Erfarenheten visar ock, att det av Kungl. Maj:t och riksdagen lagade recept, enligt vilket allmogen tilllåtes återförvärva bolagshemmanens jordbruksdelar, närmast verkar som ett förbud.
Ännu kunna ju på många ställen i Norrland hemmanen klyvas eller
odlingsmark från dem upplåtas. Men klyvningen har länge fortgått
och kan ej fortgå för all framtid. Redan nu blir vid hemmansklyvning mångenstädes det odlade och odlingsbara området alltför knappt
för att kunna föda en jordbrukare, och på flera ställen i Norrland
hava så många torplägenheter försålts, att lagen ej tillåter avskiljandet
av flera sådana. På alla de ställen i Norrland, där hemmansklyvning ej
längre med fördel kan äga rum eller där torplägenheter ej längre finnas
att tillgå – i framtiden blir det så överallt –, måste de bondsöner,
som icke få övertaga fädernehemmet söka sin utkomst som arbetare. De
hava då att välja mellan att bliva industriarbetare vid kusten, att
utvandra, eller att stanna i fädernebygden och där finna sitt uppehälle
genom arbete i skogarna. Givetvis önska de helst begagna den sistnämnda utvägen, och arbete saknas ej heller om vintrarna, och alltefter som
rationell skogsvård blir införd, kommer ej heller arbete om somrarna att fattas. Att denne arbetare önskar eget hem, faller av sig självt; han är
ju icke van att hyra bostad och köpa all sin föda. Närmast låge då till
hands att han finge förvärva ett bolagshemmans jordbruksdel. Tilläte honom gällande lagar att inköpa blott inägojorden med åbyggnader, skulle mången
gång hans fader eller broder kunna förhjälpa honom därtill, därest hans
egna medel ej räcka; men varken han själv eller fadern äger i vanliga fall
tillräckliga medel att inköpa alla de härligheter, det lagstadgade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
