Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
receptet föreskriver. Han måste alltså avstå från köp eller låna
medel därtill, och då erfarenheten visar att jordbruk i Norrlands
skogsbygder ej kan bära någon nämnvärd skuld, föredrager han i de
flesta fall att avstå, därest köpet ej kan ske på andra villkor än
dem lagen föreskriver. Lyckligtvis finnas ännu en del enligt 1896
års lag styckade hemman att köpa och många som anse att det är
förmånligare att äga en mindre egendom utan skuld än en större med
skuld. Detta sistnämnda förhållande styrkes tillfullo därav, att
av de enligt 1896 års lag styckade bolagshemmanen de, som omfattat
endast inägojord med åbyggnader, hava varit de begärligaste. Prisen
på dylika egendomar hava nämligen i de flesta fall understigit 1,000
kr., och då inägojorden med åbyggnader i allmänhet omfattar 30 à 40
tunnland, varav endast 10 à 12 tld öppen jord, har köparen med rätta
ansett, att han kunde använda övriga 20-30 tunnland till bete och
skogsbörd. Lagstiftarna hava emellertid icke varit av samma uppfattning;
de hava tvärtom ansett, att det är till skada för bondsonen
att förvärva blott inägojord med åbyggnader. Härav kan man icke
draga någon annan slutsats, än att det för honom vore förmånligare
att hyra bostad och köpa mjölk, smör, kött, potatis och spannmål,
eller allt vad hemmanet giver, än att till billigt pris få förvärva
detta hemman.
Det stora felet är, att man ansett att allt jordbruk i Norrland bör
ägas av jordbrukare i egentlig mening, vilka man därför velat förse
med allt möjligt gott, och att man har glömt att verkligheten alstrat
och allt fortfarande kommer att alstra övergångsformer eller blandformer,
såvitt nämligen tillstånd därtill gives. En hel del av den norrländska befolkning, som i detta nu i huvudsak lever av industri, besitter
nämligen därjämte lyckligtvis någon jord.
Man har väl alla skäl att antaga, att hemmansägarna i Norrland
hädanefter som hittills i allmänhet få flera än en son, men att
däremot sönerna n:r 2, 3 och 4 etc. av faderns hemman hädanefter ej
alltid – rätteligen mera sällan – kunna få den jord, de önska sig.
Att genom lag förhindra dem att efter råd och lägenhet förvärva
sådan jord, som är till salu, måste i längden väcka missnöje, och
smärtsamt måste det kännas att icke få skaffa sig ett eget hem, när
medel icke saknas och säljare finnes.
Den nya arrendelagen har lagt ytterligare hinder i vägen för inköp
av bolagshemmanens jordbruksdelar. Oavsett huru dessa äro beskaffade
– om blott bestående av inägojord med åbyggnader eller styckade
enligt receptet – kunna de nämligen säljas blott vart femtonde år,
när arrendetiden utgår.
Statsmakterna vilja uppenbarligen ej tillåta, att man i Norrland
lever av både jordbruk och industri; man måste välja ettdera yrket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
