Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och affärsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har förändrats i någon mån på de sista åren i fråga om statens
myndigheter, så finns det i våra kommuner ännu otroligt mycket
kvar av denna gamla lära. Nyligen erinrades i en av våra tidningar
om det slående faktum, att våra städer ofta med glatt mod offra
hundratusentals kronor för att få en kasern och ett regemente,
men anse sig av nationalekonomisk visdom fullständigt förhindrade
att offra något för att upphjälpa kommunens näringsliv.
Men det mest egendomliga i dessa missförhållanden var, att på
samma gång man drev den grundsatsen, att den enskilde hade att
sörja endast för sina egna intressen och icke behövde bekymra sig
om vår ekonomi i det hela – på samma gång såg man alltid med
stor avoghet, om någon enskild lyckades på ett särdeles framstående
sätt sköta sina ekonomiska angelägenheter; det togs icke väl upp,
åtminstone icke om han var svensk. Nej, då framträdde helt hastigt en
ideal fordran: den enskilde skulle icke vara slav av vinningsbegäret,
han skulle arbeta för allmänna, patriotiska syften. Staten skulle
vara likgiltig för den enskildes bästa, men den enskilde skulle
offra allt för staten. Mycket vackert, men stämde detta verkligen
med Manchestersystemet?
Och ännu underligare: samma frihandlare, som på det mest fanatiska
sätt kunde motsätta sig varje försök av statsmakterna att skydda
Sveriges näringar mot främmande länders ekonomiska övermakt, tvekade
icke ett ögonblick att tillgripa rent våldsamma medel för att
korrigera den ekonomiska utvecklingen inom Sverige. Då
tillmättes ingen betydelse åt den satsen, att det ekonomiska livet
följer sina egna lagar och självt leder till harmoni. Alltid var det
tillåtet att med vilka medel som helst skydda svenskar mot svenskar,
aldrig däremot att skydda svenskar mot utlänningar.»
Under 1840-, 1850- och 1860-talen upplöstes, så gott som
helt och hållet, de gamla organisationerna inom vårt
näringsliv. »Frihandeln» fattades i Sverige – ej annorstädes – till
en början, rent individualistiskt, såsom oförenlig med organisation
över huvud – en av de främsta förklaringsgrunderna till
det efter hand inträdande ekonomiska förfallet på så många
områden i vårt land. Nu har man äntligen även hos oss insett det
oriktiga häri, och nya organisationer uppstå så småningom, ej
längre, såsom förr, byggda på tvång, utan, åtminstone formellt,
på frivillig anslutning.
Tiden emellan de gamla och de nya organisationerna utgör
den mörkaste tiden av vårt näringslivs senare historia, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
