Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och affärsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av ideella skäl, utan emedan England, efter en tvåhundraårig
klok och omtänksam skyddspolitik, kände sig den övriga världen
så överlägset, att det blott kunde hava fördel av att inbjuda
till en fri och allmän tävlan. När vi åter i Sverige
mellan 1858 och 1888 alltmera utvecklade frihandelsåskådningarna
eller, till sist, åtminstone arbetade för bevarandet
av vad härutinnan vunnits, så skedde detta på grund av rent
abstrakta resonemanger, utan någon undersökning, huru förhållandena
faktiskt ställde sig i Sverige, och utan att tänka på, vilka
modifikationer som kunde göras nödvändiga av läget för stunden.
Till dylikt hoppas vi att vår svenska näringspolitik aldrig mera
skall komma tillbaka.
Vi återgiva, med någon omredigering, ett av våra uttalanden i detta
hänseende för några år sedan:
»Frihandeln innebar, att folken ställdes blottade fram på den stora
internationella tävlingsbanan, utan allt konstlat skydd. Skall det vara
förnuft i ett sådant system, måste det ju innebära, att ett litet folk
skall anstränga sin kraft till det yttersta för att värja sig mot en
konkurrens, som på en mängd punkter måste bliva rent av övermäktig.
Men huru ofta nöjde man sig icke här i Sverige med det enkla laisser aller:
vi behöva icke anstränga oss mera än förr, ty nationalekonomien lär oss,
att vad som icke lever av sig självt, det förtjänar att dö. Och jag vet icke vilken av våra näringar ej skulle fått gå till döden under denna bedrövliga liknöjdhet, om icke en ny åskådning dock till sist hade brutit sig igenom.
När Danmark ställdes i frihandelsställningen, förstod varje dansk
att det gällde: skall Danmarks folk leva, så måste Danmark samla alla
sina krafter till den starkaste möjliga sammanhållning. Och det
problemet har Danmark också för sin del förverkligat. I Sverige åter
såg man på den sidan av frihandelssystemet som säger: den enskilde
behöver icke någonsin bekymra sig om det allmänna; om blott den
enskilde sköter sina angelägenheter på bästa sätt, så bliver också vårt
folks ekonomi i det hela skött så bra som möjligt. Det var en lära,
som i Sverige drevs in absurdum.
Frihandeln hade en annan grundsats: att det är från den enskilde,
som allt initiativ skall utgå i ekonomiska ting. I andra länder har
man icke fattat denna sats så rigoröst, Hos oss fattades den så, att
det gick årtionden, då stat och kommun ansågo sig vara så gott som
lösta från alla förpliktelser mot vårt näringsliv. Och om detta dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
