Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning och lagskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängande, ’att han sig ej besinna kunde’. Lagberedningen, som
upplyser att våra domstolar uppfattat det så, att straffrihet endast
äger rum då omständigheterna varit sådana, att vederbörande ’omöjligen kunnat besinna sig’(!), har ändrat detta till: ’voro omständigheter
sådana, att han svårligen kunnat sig besinna’. Billigheten synes
nämligen fordra, säger lagheredningen, ’att den överfallne blir strafflös,
när sådana omständigheter varit för handen, att han svårligen, även om
han använt vanlig eftetanke, skulle kunnat besinna sig».
För vår del måste vi bekänna, att denna ändring förefaller oss
vara snarare en försämring än en förbättring. Är det väl rim och
reson att en människa, som är halvstrypt eller som ser en kniv lyftas
emot sig, skall vara skyldig att använda ’vanlig eftertanke’, för att i
sitt försvar icke skada våldsverkaren mer än som behövs för att få
honom att inställa sitt anfall? De allra flesta människor torde inför
mycket ringare våld förlora all förmåga av ’vanlig eftertanke’.
Denna ömsinthet för slagskämpar, som fordrar att fredliga medborgare
icke skola på verksamt sätt freda sig från övervåld, förr än
de känna kallt stål i köttet – och knappast ens då – är för övrigt,
enligt vårt förmenande, långt ifrån att vara ett skydd för allmänna
säkerheten, en verklig uppmuntran till våldsgärningar.»
Man skall invända, att här anförda fall ligga ett fjärdedels
århundrade tillbaka i tiden. Men äro verkligen förhållandena.
så mycket annorlunda nu? Det hände i fjol, att en vaktmästare
i Stockholm blev på öppen gata överfallen av en rusig person,
som han skyddade sig mot genom att med all makt stöta honom
ifrån sig. Mannen föll i gatan och slog ihjäl sig, och vaktmästaren
– dömdes till två års straffarbete. Av nåd blev straffet
sedan nedsatt till sex månaders fängelse.
Även i bästa fall torde det vara ytterst sällsynt, att en
person, som för att skydda sig själv eller de sina, råkar taga
en våldsverkares liv, undkommer åtminstone några veckors
rannsakningsfängelse, innan han blir frikänd. Och är det då
ingenting för en oförvitlig medborgare att helt plötsligt ryckas
ifrån de sina och sina göromål och under några veckor berövas sin
personliga frihet, till på köpet betraktad såsom sannolikt en
brottsling? Vi bedja våra jurister att verkligen tänka sig fullt
in uti en så enkel sak. Vi andra kunna ej erkänna det vara ett
rättssamhälle värdigt, att dylikt får ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
