Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara så oberoende av varandra, som om envar av dem utgjorde
en egen planet. I praktiken är detta naturligtvis omöjligt
att uppehålla, och tendensen går tvärtom avgjort i riktning
av större sammanslutning, till en början på det ekonomiska
området – genom handelstraktater och otaliga överenskommelser
av andra slag – efter hand nog också på det politiska området,
fastän det i detta avseende ännu är omöjligt att ens gissa sig
till konturerna av de former, som de nya förbindelserna komma
att taga. Detta är nu visserligen framtidsuppgifter, som ännu
icke för oss ha praktisk betydelse. Så mycket bör dock fasthållas,
att vi måste giva akt på sammanslutningstendensen och icke
låta överraska oss av vad den till sist kan komma att föra med sig.
Hela vårt uppträdande måste gå ut på att i de nya
världskonstellationerna skaffa vårt svenska folk en så gynnsam
ställning som möjligt. Men detta kan ske endast om vår
utrikespolitik redan nu för sig uppställer positiva mål.
Om alltså den nuvarande tiden kanske icke är den rätta för
avslutandet av storpolitiska allianser, så torde dock en statsman
alltid böra hava en sådan framtida möjlighet för ögonen, studera de omständigheter, som därvid kunna vara av betydelse, och omsorgsfullt
förbereda de steg, som kanske en gång bliva nödvändiga.
Att låta utrikespolitiken uteslutande bestå i ett oupphörligt
tillkännagivande att vi ämna hålla oss neutrala, detta innebär endast
ett ständigt proklamerande av vår vanmakt; härigenom minskas ju aktningen för vårt folk och försvagas våra försvarsmöjligheter.
Och säkerligen medför detta också ett nedsättande av vår egen självkänsla, vilken icke tål mycket försvagande ändå.
Om det gjordes klart för vårt folk, att våra statsmän hava
till mål, att när en gång stridens dag kommer, vi icke skola
stå ensamma, utan i förbund med vänner och allierade – så
skulle också en icke ringa del av den militära hopplösheten
hos vårt folk försvinna. Men däremot måste denna hopplöshet just
ökas, om var man tror, att våra statmäns enda mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
