Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är neutraliteten. Ty att denna kan bli satt i fara när som
helst, är ju vad man stundligen – och med rätta – hos oss
inskärper. Och har intet förberetts för ett dylikt ögonblick,
är det ju en ren slump, om vi då skola stå allena, eller om vi
hava något stöd att vänta från mäktigare håll.
Förslaget om en allianspolitik har icke mötts med större sympatier
vårt land. Egendomligt nog finnes dock ännu på många håll sympati
för något slags allians med våra graunfoik norrmän och danskar,
trots att vi här tydligen skulle ikläda oss stora risker utan utsikt
till någon på minsta sätt motsvarande vinst. Vad danskarna angår, är
nog att anföra ett yttrande av en känd militärskriftställare i tidskriften Ugens Tilskuer, i maj 1912. Yttrandet, som tillkommit med anledning av
prof. Fahlbecks broschyr och efter all sannolikhet uttrycker den allmänna meningen i Danmark, lyder sålunda:
»Danmark kan for sin egen Skyld gaa sammen med Tyskland eller lade
være, alt efter som dets egne Interesser menes at være, men i at medvirke
til at afværge nogen Fare, der kan siges at true den skandinaviske Halvø
fra Rusland, er Danmark i endnu langt mindre Grad interesseret, end Sverige
før noget over en Menneskealder siden var i at tilbagevise Tyskhedens
Fremstød mod Norden. – – – Og hvilket Standpunkt Danmark end tager
ved det vigtigste, ja, for denne Stat ene vigtige Valg, Valget mellem
England og Tyskland, saa bør det aldrig indtage en Stilling, hvorved det
gør fjendtlig Front mod den Stormagt [Ryssland], som er dets naturlige Forbundsfælle fra gammel Tid, og overfor hvilken det tillige har paadraget
sig endnu aldrig indløste Forpligtelser.»
I fråga om Norge torde vara allmänt erkänt, att dess krigsfara är
snarast större än vår, och genom att på något sätt göra oss solidariska
med norrmännen skulle vi alltså betydligt öka vår egen krigsfara. Att
Norge skulle vara i tillfälle att erbjuda oss någon denna ökade risk motsvarande militär hjälp, lärer väl icke den mest sangviniske vilja
påstå.
Dessa då och då framkastade idéer om ett försvarsförbund med norrmän
och danskar äro väl endast en kvarleva från den tid, då det ansågs
självskrivet att Sverige skulle uppoffra sig för dessa folk. Det
är ett besynnerligt förhållande med denna i Sverige alltid med ren
fanatism drivna sats: »Vi måste stå i ett gott förhållande till våra
båda smärre grannfolk.» Överflytta vi detta till det enskilda livet,
framträder ohållbarheten genast. En man kan dock icke ha till första
grundsats för sitt liv, att han skall leva i fred med sina grannar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
