Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ören över för vårt arbete.) Jag har i regel arbetat 17 – 18 timmar
om dygnet men aldrig kunnat få ihop så mycket, att jag fått mig en
egen stuga. Ett litet potatisland har jag hyrt i backen intill där jag
bor. Sju barn har jag fostrat upp ändå, och nu har det börjat te
sig i ljus även för mig, ty nu har jag begynt uppföra min egen stuga,
icke av egna pengar som jag förtjänat, utan av de pengar min äldsta
flicka, hon är nu aderton år, sänt hem till oss från Amerika. När
hon var fjorton år, reste hon och började redan första året sända
hem pengar till oss. Sedan hon fyllt sjutton år, har hon regelbundet
sänt oss 10 dollar i månaden och dessutom litet extra, så att vi nu
på fyra år fått tillsammans 1,500 kr. från henne. Det är på de
pengarna vi nu skola bygga vår egen stuga. Men nog är det egendomligt,
att man skall arbeta träget ett helt liv här i Sverige och inte
kunna åstadkomma så mycket som en ung flicka hinner spara på endast
några få år i Amerika. Jag kan då aldrig tala illa om Amerika
eller emigrationen, ty jag vet inte hur det skulle gått med oss, om
inte vi fått flickan dit över.»
En annan skomakare hade nio barn, därav tre flickor och tre gossar
i Amerika. »Jag hade aldrig kunnat föda dem i alla fall. En fick
resa på försök, och när det gick bra för honom, så kommo de övriga
i tur och ordning efter.»
Hur det kan te sig för en fattig torpare och hur för honom
räddningen kommer genom barnens utvandring, det visar följande
utdrag ur anteckningarna från undersökningen. Det gäller en
torpare med tolv barn, därav de två flickorna och tre av de tio
pojkarna äro i Amerika. De övriga äro hemma.
»De ha rest, »säger fadern», för att hjälpa oss här hemma, och det
ha de också gjort. Vi fingo detta torp här för sexton år sedan,
ute i skogen och i värsta träde alltsammans. Ingen kalk fingo
vi till jorden, fastän vi borde haft kalk över varje bit, och
160 dagsverken skulle vi göra åt herrgården. Men hur göra 160
dagsverken där, när jorden här var sådan, att den med arbete
både dag och natt ändå inte kunde komma i ordning på flera år?
Och inte nog med de 160, gården skulle också ha överdagsverken
(för 67 öre), och var det någon dag vi inte kommo dit, så fingo
vi allt veta utav det. Vi hade fem barn, när vi kommo hit, och
så småningom växte de upp, så att äldsta pojken fick gå fram
till gården och göra dagsverken. Dessförinnan hade mor länge
gjort dagsverken, ty far måste hålla på hemma för att få något
av torpet, eller för att med snickeriarbete tjäna en slant extra
någon gång.
Så höll då äldsta sonen på i många år och slet från kl. 5 på
morgonen till kl. 8 på kvällen och fick maten till sig hemifrån.
Men aldrig att han kunde förtjäna sig en krona extra eller få
någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
