Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 A. E. Knös.
hållande härvid, som först i sednare tider läran om bruket af grekiska
tempora blifvit noggrannt undersökt. Vid revision af vår bibelöfver-
sättning har denna sak ej bordt förbises.
Presens har man stundom ansett stå i stället för futurum. Såsom
exempel må anföras: Matth. 3: 10. 7: 19. Luc. 3: 9 (enligt P.Ö. 1861):
”Hvart och ett träd, som icke bär god frukt, afhugges och kastas i
elden”. Gr. T. lika på alla dessa ställen: — dxxörrertas — — BaAe-
ras. G. Ö. vid Matth. 3: 10: ”blifver afhugget”, vid Matth. 7: 19:
”skall afhuggas”, vid Luc, 3: 9: ”varder afhugget”. Presens står här
med emphasis. Det betecknar det oförtöfvadt och ofelbart skeende.
Satsen står ock i allranärmaste samband med den föregående: ”Redan
är yxen satt till roten af träden”, och särskildt med ordet: ”är satt”
(xetras, egentligen: ligger). Tanken fäster sig dymedelst vid det tids-
moment, då det första hugget når trädet (dévdeov sarocv, 7: 18),
hvarpå såsom omedelbar följd framstår, att det hugget intränger i trä-
det, och att de öfriga huggen genast komma efter. — Så är ock ungefär
förhållandet med 8yelgorvtas, åoxuvta:s, xANgovopeT uti 1 Cor. 15: 35,
50, med ggboratas 1 Thess. 5: 3, o. & v. Riktigt anmärker Winer
(Gramm. 8. 308) om det förstnämnda af dessa ställen, att der icke
handlas om de dödas uppståndelse såsom factum (således såsom något
tillkommande i tiden), utan såsom dogma (jfr v. 42). Man kan vis-
serligen anse bruket af presens här såsom följd af framställningens lif-
lighet, ja ock såsom en rhetorisk figur, men, äfven om presens här
icke betydde mera, bör det, såvidt ske kan, i öfversättning uttryckas
på samma sätt, som i originaltexten. — Ett icke alldeles lika förhål-
lande är med åoxopas, hvilket mycket ofta i G. Ö. tolkas såsom futu-
rum (Marc, 1: 7. Luc. 3: 16. 1 Thess. 5: 2. 1 Joh. 2: 18 0. s. v.). Detta
ord innebär nämligen i sig sjelf en art af futurum, hvarföre det ock
stundom förekommer sammanbundet med futurum (Joh. 14: 3), äfven-
som i vissa hithörande talesätt skillnaden mellan presens och futurum är
nära omärkbar. Så t. ex. i den solenna beteckningsformeln: ö äv xal
Ö fv xal ö 20xomsvog (Upp. 1: 4 cet.), der näppeligen någon olikhet
blitver mellan öfversättningen: den som kommer, och: den som komma
skall. Att här försöka en ändring skulle hafva varit en småaktighet,
eller åtmiustone mindre välbetänkt. På dessa ställen kan visserligen
utan svårighet presensformen återgifvas äfven i öfversättningen, men
på andra (t. ex. Joh. 14: 3) synes bäst vara, att låta den i G. Ö. ut-
tryckta futuriformen qvarstå. Detta gäller ock om Åoristen,t. ex. 8199
2 Thess. 1: 10.
Presens sättes ock vid lifligare tal i stället för Aoristus, såsom
historiskt tempus och omvexlar med detta, På sådane ställen, som t,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
