Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Tonrad Theodor Hjerpe.
diggöres af tro och gerningar i osöndrad enhet (2: 14—26). Utan öf-
vergång, men med tydlig hänsyn till de 1: 19 uttalade orden: ”sen till
att tala, sen till vrede”, varnar han derefter sina läsare för deras ifver
att uppträda såsom lärare; såsom grund för denna varning anför han
svårigheten att styra tungan och uppmanar dem att i stället låta ljuset
af deras vishet framlysa i en god umgängelse, hvarefter han prisar den
himmelska visheten i dess motsats mot verldsvisheten, som är full af
bitter ifver och ofördragsamhet (3: 1—18). Med skärpt ton bestraffar
han derpå läsarenas verldslusta och deraf föranledda stridigheter, samt
uppmanar dem att ödmjukt underordna sig Gud och icke kärlekslöst
fördöma hvarandra (4: 1—12). Härefter vänder han sig till dem, som
i öfvermodig sjelfförtröstan uppgjorde planer för framtida vinstgifvande
företag, dervid glömmande både sitt beroende af Gud, och det mensk-
liga lifvets korthet, hvarpå följer ett strängt strafftal till de rika, dem
han förutsäger Guds snart inbrytande straffdom (4: 13— 5: 1—6), och
en bevekande uppmaning till läsarena, med hänvisning på gammaltesta-
mentliga förebilder, att i inbördes kärlek ståndaktigt uthärda i de på-
gående pröfningarne, då de vid Herrans nära förestående parusie skulle
erhålla ståndaktighetens segerlön (5: 7—11). Efter en kort varning för
det lättsinniga svärjandet (5: 12), och anvisning, huru de sjuke hade
att; förhålla sig, hvarvid han uppmanar till ömsesidig syndabekännelse
och ömsesidiga förböner, slutar han sin skrifvelse med en kärleksfull
erinran om den stora välsignelse, som ligger i återförandet af et föt-
villad själ till sanningen (5: 13—20).
IL Det i brefvet ramträdande lärobegreppet och dess för-
hållande till öfriga apostoliska lärotyper ).
I öfverensstämmelse med brefvets praktiska tendens, som afser re-
ligiösa och sedliga missförhållanden inom de församlingar, till hvilka det
är ställdt, utgår författaren från christendomen såsom hos subjectet in-
neboende, hvilken han närmast framställer såsom tro. Denna tro ute-
sluter allt tvifvel (allt vacklande mellan Gud och verlden = dsymwyla)
och är i stället fast rigtad på sitt föremål. Den innefattar i sig icke
blott ett intellectuelt moment, utan äfven och förnämligast ett praktiskt,
1) Till grund för framställningen af brefvets lärobegrepp och förhållande till öf-
riga apostoliska lärotyper hafva vi hufvudsakligen lagt C. F. Schmids förträfffiga
"arbete, Biblische Theologie des Neuen Testaments, herausgegeben von Dr. C. Weisz-
äcker, Zweite Auflage, Stuttgart 1859, och A. Neanders Historia om den christna
kyrkans grundläggning och ledning af apostlarne, sednare Bandet. Lund 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
