Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äktheten af Jacobs Bref. $
och såsom sådan är den ej allenast oförenlig med hvarje kränkning af
sedelagen, utan sjelf en lefvande kraft, en drifkraft till sedlig verksam-
het. Den Inttras genom pröfningar och verkar derigenom allt större
sedlig folländning. År den nu en inre praktisk drifkraft hos menniskan,
så är den äfven oskiljaktig från gerningar. Föremålet för denna tro är
Gud och den upphöjde Herren Jesus Christus ).
Hura denna tro förhåller sig till rättfärdiggörelsen, allan I iaf
delningen 2: 14—26, der författaren först dialektiskt vederlägger den
bland brefvets läsare gängse föreställningen, att en tro utan gerningar
kan frälsa menniskan, och derefter tned skriftutsagor bevisar, att men-
niskån rättfårdiggöres af gerningar och icke af tron blott. Samman-
gtälles nu den af författaren (2: 24) uppställda satsen: 8E öoywv Ös-
2008ras; ävIownxos, xal odx åx ntotsws povov med den Paulinska öv
dixasobras ävIovnxor SR foyuv yöpov, div pm) did ntorsws Tnsoö
Xgioroö (Gal. 2: 16), så ligger hek naturligt det antagandet genast för
handen, att i detta stycke en motsats eger rum mellan de båda för-
fattarne, vare sig nu, att: denna motsats är blott formel, eller en
afsigtlig motsägelse. Redan flera gamla kyrkolärare ?) hafva gjort detta
ämne till föremål för en närmare undersökning och kommit till det re-
sultat, att ingen motsägelse förefinnes mellan de båda författarne. Luther
dererot fann i förevarande afdelning en afgjord motsägelse mot den
paulinska läran 3), och denna hans mera på dogmatiska grunder stödda
åsigt hafva i nyare tider flera theologer 2) omfattat och vidare styrkt
med exegetiska och historiska grunder. Men å andra sidan hafva äf-
ven i nyare tider flera theologer 5) försvarat den väsendtliga öfverens-
stämmelsen mellan de båda nytestamentliga skriftställarne. Då den fort-
satta striden tydligen visar, att kritiken öfver ifrågavarande ämne icke
är att anse såsom afslutad, så måste för hvarje ny uppträdande utläg-
gare af Jacobs bref den slutliga lösningen af den gamla stridsfrågan
vara eh uppgift, som han framför allt eftersträfvar att uppnå. Så hafva
ock de nyaste oss bekanta commentatorer, Wiesinger och Huther,
åt detta föremål egnat en mera djupgående exegetisk undersökning, än
någon hittills gjort. Huruvida åter det derigenom lyckats dem att fullt
nöjaktigt lösa den svåra uppgiften, skola vi nu undersöka.
1) Å ställena 5: 14 och 15 är under x$pvos högst sannolikt Christus att förstå; jfr
Joh 14: 13, 14; 15: 16.
2) Augustinus, Beda, Oecumenius och Theophylactus; jfr Gebser,
der Brief des Jakobus. Berlin 1828.
3) Jfr Luthers företal till Jacobs bref.
1) De Wette, Kern, Brar, Schwegler, Hilgeafeld o. &
5) Neander, Thiersch, Schmid, Hofmann o. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
