Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 G. K. Hamilton.
eller silfver af viss finhet antagas till myntenhet och blir derigenom
också den vanliga räkneenheten inom landet, i hvilken alla värden och
fordringar beräknas. De öfriga mynten graderas sedermera ifrån denna
enhet uppåt eller nedåt; utgöra multipler eller delar af enheten. Som
mynten i rörelsen gälla och ga efter sitt värde, och icke efter det an-
tal siffror hvarmed de benämnas, behöfde knappt sägas, att enhetens
storlek icke kan hafva något inflytande på samhällsvälståndet, om icke
till och med en sådan åsigt funnit anhängare.
Då båda de ädla metallerna, guld och silfver !), jemte hvarandra
vunnit burskap såsom bytesmedel, synas ock samma metaller utan svårig-
het kunna jemte hvarandra användas i ett myntsystem, så att till mynt
af högre värde brukas guld, till dem af mindre värde silfver. — Detta
mötes likväl af den stora svårighet som i sådant fall uppkommer i följd
af den dermed förenade nödvändigheten att i mynten stadga ett be-
stämdt värdeförhållande emellan guld och silfver. Vid den tidpunkt
då myntfoten bestämmes kan naturligtvis detta förhållande afpassas så,
att guldmyntens värde jemnt motsvarar det silfver hvarför de kunna ut-
vexlas. Men både guld och silfvers värde är underkastadt förändrin-
gar, ej alltid i lika mått, Om i följd af en sådan förändring endera
metallen blir i myntet öfverskattad i jemförelse med den andra, kommer
snart denna sednare att uteslutande användas för betalningar och utdrif-
ver den andra i myntet underskattade. En hvar som skall verkställa
en betalning och dervid kan välja hvilket mynt som helst, skall natur-
ligtvis föredraga den billigare myntsorten 2). Den vinst, som härige-
nom oförtjent göres af gäldenärer, blir för fordringsegare en lika oför-
skyld förlust. Att i ett myntsystem genomföra användandet af båda
dessa metaller i vissa på förhand bestämda proportioner, med lika er-
kännande af deras betalningsgiltighet, är alltså omöjligt. — Både Eng-
lands och Frankrikes mynthistoria lemnar derpå exempel. 1 England
stadgades 1717, att både guld och silfver skulle vara lagligt betalnings-
medel och guldmyntet en Guinea motsvara 21 shilling i silfver. Som
guldet härigenom blef öfverskattadt, strömmade guld till England, der
man derför kunde erhålla mesta silfret; detta åter nedsmältes eller ut-
fördes. Efter hand blef således guld det egentliga betalningsmedlet och
silfrets användning inskränktes till mindre betalningar, der guld icke
kunde brukas och der man dessutom begagnade nötta silfvermynt, hvil-
!) Vi åsidosätta alldeles platina i anseende till den ringa användning,
den såsom myntmetall vunnit.
2) Samma regel, som sålunda gäller om guld och silfrer, gäller jemväl
om sedlar och mynt, så att ett försämradt bytesmedel, med hvilket lagligen
betalningar till dess nominella värde kunna göras, undantränger det bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
