Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Histeriens Philosophi. 656
förbindelse med andra menniskor, och utan att en handling directe re-
fererar sig till andra, uttrycker ett förhållande mellan menniskor eller
eger i sig en gemensam betydelse, innebär hon naturligtvis icke någon hi-
storisk character. Måste nu utvecklingen, så vidt hon skall vara Aisto-
risk, äfven framträda i det yttre såsom en formell fulländning, en viss
ordning och harmoni i menniskornas ömsesidiga förhållanden och verk-
samhetsspherer, och ligger i religionens begrepp ingen så beskaffad enhet
och organiskhet, om hon ock för sin ändamålsenliga verksamhet förut-
sätter en sådan, så måste man till förklarande af historiens egendom-
lighet från religionen vända sig till de organismer, som specifiskt inne-
bära både en inre gemenskap och en yttre ordning mellan menniskor.
En i sjelfva naturen grundad coexistens och förbindelse mellan menni-
skor ligger till en början i nationerna, racerna, slägtet; ett förnuftigt,
erdnadt samband framträder ändtligen i de offentliga samhällena , rätts-
samfunden.
Det -synes oss härigenom vara ådagalagdt, att religionen lika litet
som sedligheten, gudomligheten lika litet som det enskilta subjectet kan
läggas till grund för historien eller anses constituera hennes begrepp,
förklara hennes specifika beskaffenhet. Vi hafva derunder från flera
synpunkter blifvit hänvisade på ett tredje lösningssätt, ett tredje slag
af väsenden såsom historiens object. Vi hafva nemligen funnit, att
religionen historiskt blott uppenbarat sig i och genom vissa öfver de en-
skilte såsom enheter stående fasta och bestämda organismer, som man
kallar nationer, folkstammar och ytterst menskligheten, vidare att inom
dessa de första spåren till statslif måste hafva visat sig, för att deras
religiösa förhållanden skola kunna af historien upptagas, och att i all-
mänhet inga andra händelser äro af historisk betydelse än de som re-
ferera sig till ofvannämnda naturliga och förnuftiga enheter.
Innan vi fortgå i vår undersökning, måste vi kasta en blick på
den historiska utveckling, som frågan om nationaliteter och offentliga
-samhällen samt om deras inbördes förhållande undergått.
Medvetandet af nationer och stater såsom sjelfständiga, de en-
skilte öfverordnade organismer framträder som en dunkel aning redan i
forntiden, hos dennas högst begåfvade och i politiskt afseende mest ut-
bildade folk, Grekerna. Herodotus är både ethnologiens och den poli-
tiska historiens fader: de nationella intressena hafva närmast gifvit upp-
hot åt den förra, och statslifvet med dess behof af det närvarandes
sammanhang med det förflutna eller m. a. o. af enhet i utvecklingen åt
den senare. Nämnda aning måste hos Grekerna naturligtvis skärpas i
följd af de många skiftningarne i stam och statsförfattning samt rike-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
