Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. L)
nämnda Barnabag!). — Beträffande åter Hermas’ Pastor, har man med
anledning af den nämnda uppgiften i det muratoriska fragmentet och
bos Pgseudo-Tertullianus velat framflytta författandet till omkring 1502),
Deremot har anmärkts, att enligt Hieronymi uppgift skriften varit i
vesterlandet nästan helt okänd. Den kunde då ej tillkommit i Rom.
Till följe häraf och då derjemte skriftens hela plananläggning samt
ipnehållets egenheter syntes göra det ursprungliga antagandet mindre
sannolikt, var tillfälle gifvet åt antaganden, hvilka i sednare tider upp-
stått. Så hafva somliga ansett Montanvisternas föregifna uppenbarelser
såsom ett faktum, hvarur skriftens uppkomst lättast kunde förklaras,
och att denna följaktligen borde anses tillhöra sednaste delen af andra
århundradet 3). Andra åter hafva ansett, att de tjenligaste motiverna
dertill vore att söka i början af samma århundrade +). Men emedan
skriften sjelf inom tiden närmast efter den apostoliska förlägger de
tilldragelser, den tecknar5), och för öfrigt den formela otvungenhet och
den enfald i tänkesättet, som deri förråder sig, och ändtligen det
stora anseende, som åt densamma tillskrefs äfven på en tid, då sma-
ken hade andra fordringar, vittna om en hög ålder, har man omsider
återgått till ett antagande, som kommmer det ursprungliga ganska nära,
det nemligen, att enskilta visioner skulle i slutet af den apostoliska
tiden förekommit och upptecknats, men först under romerske biskopen
Pius I och af dennes broder Hermas fått sin slutliga redaktion och
till ett helt sammanförts?). Denna förmedlande åsigt synes ock för-
tjena så mycket mera uppiwärksamhet, som skriftens särskilta afdel-
ningar hvar för sig tyckas utgöra ett afslutadt helt, men så, att den
tredje synes haft för ändamål att af den förstas innehåll gifva en när-
mare förklaring 7). — Så har ock frågan om de ignatianska brefvens
äkthet föranledt icke mindre meningsskiljaktighet. Af ålder hafva nem-
ligen jemte de sju bref af honom, hvilka Eusebius uppräknar, före-
kommit ännu åtta, som bära Ignatii namn. Man började snart inse,
att dessa sistnämnda voro understuckna. Men denna upptäckt synes
bland de lärde hafva alstrat en ihärdig böjelse, att misstänka äfven de
öfrigas äkthet. Kraftigt representerades denna böjelse redan i sjuttonde
1) Jfr Löbkert a. st. p. 592, 93. Guericke a. st. I. p. 212, 13.
2) Jfe Hefele, Patrum apost. Opp. Ed. tert. Prol. p. LXXXII1.
3) Jfr Gratz, Disquis. in Pastorem Herme I. p. 8, 9.
+) Jfr Hilgenfeld, Die apost. Väter p. 159—061, 179. Dressel a. at. Prol. p. XLI.
8) Vis 2: 4: Scribe duos libellos et mittes unum Clementi. Mittet autem Cle-
mens in exteras civitates.
9) Jfr Thiorsch a. st. p. 35l, 52. Guericke a. st. I. p. 213, 14.
7) Upplysande är i detta afseende en jomförelse mellan Vis. 3: 3 ff. och Sim.
9: 1 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
