Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. Lid
gick, och den som följde efter densamma. Och underligt nog har man
intill denna dag fortsatt en tvist, hvartill någon verklig grund icke ens
af det mest opartiska bemödande kan utletas. Ty de skäl, man an-
nars anfört och hvilka det icke här är stället att bemöta, hafva helt
visst icke utan det rena godtyckets medverkan tillkommit. Visserligen
tyckes den formens skönhet och den värdiga hållning, hvaraf framställ-
ningen i hela detta bref för öfrigt utmärkes, i sista kapitlets slut an-
taga karakteren af ett slags retorisk entusiasm. Men hvem vill väl
för den subjektiva känslans uttryckande föreskrifva något så bestämdt
mått? Och såsom positiv anledning, att anse de tvenne sista kapitlen
med de föregående bilda ett organiskt helt, vilja vi blott påpeka dels
den innerliga frändskap, som emellan det sjunde och elfte kapitlets
teckning af Logos är rådande, dels att författaren, om han med tionde
kapitlet afslutat sitt bref, svårligen kunnat sägas hafva å sin sida ut-
fört hvad han i första kapitlets slut säger vara sin förnämsta uppgift !).
Aro följaktligen de förut uppräknade skriftliga monumenterna att
anse såsom äkta, eller åtminstone att hänföra till kategorien af sådana,
hvilkas äkthet eger en öfvervägande sannolikhet, eller hvilka, om än
oäkta med hänseende till den uppgifne författaren, dock äro äkta in-
tyg om den ifrågavarande tidens tro och lära, så måste vi deremot
såsom afgjordt oäkta anse och följaktligen från området för denna un-
dersökning utesluta vissa andra, som dock i ett eller annat afseende
med de förra plägat sättas i förbindelse. Till dessa räkna vi först
åtskilligt, hvartill Clemens Romanus ansetts såsom författare, nemligen
såväl Homilie och Recognitiones, af hvilka de förra förråda en till-
sats af ebionitiskt-gnostiska elementer, och de sednare stått under
märkbart inflytande af ett likartadt tänkesätt, båda af sednare da-
tum, som ock Constitutiones och Canones apostolici, hvilka båda verk
utgöra samlingar af traditioner, som för den äldsta kyrkoförfattningens
historia kunna vara af vigt, och synas mellan 2 och 3 århundradet
tillkommit. Likaså måste vi såsom sednare tiders verk utesluta de
grekiska skrifter, hvilka, ehuru de leda sitt ursprung från 4, 5 eller 6
århundradet , föregifvits hafva Dionysius Areopagita till författare.
Att nu hänföra de apostoliska Fäderna till en särskilt klass af
den äldsta tidens kristna skriftställare, och på grund deraf vilja, om
möjligt, se den teologiska vetenskapen från en särskilt sida till godo
genom att ur deras skrifter uppsöka och till ett slags symbolum för
deras tid sammanföra de spridda yttranden, i hvilka deras hela läro-
!) Läöbkert, i sin ofta citerade uppsats, har icke egnat uppmärksamhet åt ifråga-
varande, också i sig sjelt betydelselösa strid. Man ser emellertid, att han beband-
lar det 11 och 12 kapitlet såsom fullt autentiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
