Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 31
gande om menniskan Christus, kunna vi icke heller finna något för
tanken motbjudande, ännu mindre något med det ifrågavarande tide-
hvarfvets kristliga medvetande oförenligt. Ty om den menniskoblefne
Christus verkligen var sådan han i vårt kapitel beskrifves, månne då
icke å ena sidan egenskapen, att vara Guds af evighet födde Son,
innebär ett förhållande af evig växelverksamhet .med Fadren? Och
om å andra sidan den i tiden och i tjenareskepelse bevisade osvikliga
lydnad och det okufliga tålamod, som vckså vunno den högste Domarens
erkännande, kunde ega värde och betydelse endast såsom hans verk,
hvilken var omni creatura antiquior, måste icke då dessa i tiden uppen-
barade egenskaper tänkas gå tillbaka till den eviga urkällan, och i
denna vara ett icke blott med Guds Sons eviga lydnad för sin Fader,
utan ock med hans eviga instämmande i Fadrens vilja och beslut?!)
Och kan det icke då också sägas, att Christus, medan hans jordiska
försonareverksamhet ännu icke var ett moment i historien, rådplägat
derom med sin Fader?
Man har nu också vid vårt ställe anmärkt, att, genom tillägget
in quo habitaret Deus, Guds inneboende skulle, såsom det egentligen
afsedda, vara åtskildt från det, hvarigenom detsamma förberedes ?),
med den påföljd, att då det förberedande skulle vara just den Spiritus
s., som här nämnes, denne icke kunde vara Gud. Men något egent-
ligt skäl, att så fatta orden, är det för oss ej möjligt att upptäcka.
Den nämnda relativsatsen skall påtagligen blott närmare bestämma or-
det corpore, hvilket åter här icke står i någon annan relation än den,
som genom de näst föregående orden omnium primo är angifven. Här-
till kommer nu, att vi om den fulla identiteten mellan Spiritus s. och
Deus öfvertygas af sammanhanget. Ty i det påföljande visar sig Spi-
ritas s. såsom den i denna kropp inneboende högsta lifsprincipen. Och
i det ögonblick han deri skulle inträda, säges Deus vara i begrepp att
deri taga sin boning. Detsamma säger oes ock det föregående. Orden
lyda der så: Quare autem Dominus in consilio adhibuerit Filiam de
hereditate et bonos angelos? Quia nuntius vadit ille Spiritus s., qui
infasus est etc. Husbondens son, ille Spiritus s., tages med i råd-
plägningen om arfskap af den orsak, att han är en medelperson,
nuntius vadit 3) (mellan husbonden och den blifvande medarfvin-
?) Jfe Thomasius, Christi Person und Werk. II. p. 50.
7) Dorver a. st. p. 204.
3) Vi följa den i de asednaste editionerna af Patres ap. upptagna konjekturen
vadit ille Spiritus s. i st. f. audit illum Spiritum s., emedan den tyckes något lätta
förklaringen af sammanhanget. Bibehålles deremot läsarten audit, så måste nun-
tius hänföras till Filius Dei, och meningen blifva den, att medlaren (husbondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
