Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 37
fande åter det Nya, så kunde af dess skrifter någon större samling
svårligen ännu finnas. Den närmast påföljande tidens historia visar
detta. Och just den omständighet, att det knappt finnes någon af N.
Testamentets skrifter, i hvilken icke något ställe förekommer, hvarpå de
" ap. F. synas hänsyfta, gör, under sådant förhållande sannolikt, att de
mellan bådas enskilta ställen förekommande likheter i de flesta fall här-
flyta ur en gemensam traditionel källa 1). Detta synes nu ock åt de
ap. Fädernas skrifter, äfven i förhållande till N. Testamentet, gifva ka-
rakteren af en relativ sjelfständighet, af något så att säga deutero-
kanoniskt 2). s
Den apostoliska traditionen, såsom uppsprungen ur Guds uppen-
barelse i Christo, är emellertid en i visst hänseende förutsättningslös
historisk företeelse. Såvida nemligen det afbrott i mensklighetens lifs-
gemenskap med Gud, som gjorde denna uppenbarelse till ett oundgäng-
ligt behof, enligt Skriftens mest bestämda vittnesbörd hade satt henne
ur stånd att ur sitt eget religiösa medvetandes innehåll utveckla en till
Gud återförande vishetslära, så måste det, som skall fylla denna brist,
långt ifrån att utgå ifrån eller stödja sig på något, om ock under år-
tusenden tillkommet och mognadt menskligt, vara från det blott mensk-
liga generiskt åtskildt. Med sin egenskap, att vara något, som ”kött
och blod icke hafva uppenbarat”, skall således den apostoliska tradi-
tionen stå eller falla. Och den höga ställning inom den kristna litera-
turen, som skulle tillkomma de ap. Fädernas skrifter endast på grund
af deras upprinnelse ur denna tradition, måste följaktligen bero derpå,
att de verkligen hafva sin upprinnelse i denna eller i något, som hvilar
på samma principiela grund, icke i den menskliga sjelfutvecklingen. Att
söka uppvisa, huruvida detta gäller särskilt de ap. Fädernas lära om
Christi gudom, skall derföre nu blifva vårt bemödande.
En anledning att draga frågan om denna läras ursprung i tvifvels-
mål, har man trott sig finna i de antydningar till en logoslära, hvilka
de ap. Fädernas skrifter förete. Att nu med Baur helt förneka tillva-
ron af dessa antydningar, skulle förutsätta ett ignorerande af något all-
1) Jfe Eusebii Hist. Ecel. III. 39, hvarest anföres ett yttrande af Polykarpi sam-
tida Papias, hvari denne säger sig vid författandet af sitt arbete loyiwy xvpsaxör
föjyness kunnat använda skriftliga meddelanden, men föredragit de muntliga: ov
yåp 13 bx röv Pipliwv toooörir ps öqsliörv öneldufaror, Ssov TÅ NaPA (WES
guris xal uavovens. V. 20, hverest anföres ur Irenei bref till Florinus, huru-
som Polykarpus för sina lärjungar es naeoc avrontör TIS lus toö Iöyov RAaPtsiN-
gös ändyyslle nåävra aiugora Tuis ygagais, hvaraf synes, att Polykarpus, san-
nolikt den siste af de ap. F., ännu i jembredd med de apostoliska skrifterna an-
vändt den apostoliska traditionen.
23) Jfr Thiersch a. st. p. 352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
