Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 39
Det land, der den menskliga kulturen fick sin första väckelse, har
också något, hvarpå vid denna undersökning vår uppmärksamhet först
må fästas. Ty att Indiens urgamla gudalära talar om ett slags tree-
nighet och om inkarnationer, är allmänneligen kunnigt. Det har ock
ledt till försök att med dialektikens tillhjelp emellan denna och närbe-
slägtade verldsåskådningar å ena sidan samt kristendomens å den an-
dra bilda en förmedling. Men här är dock icke en treenighet, utan
blott trenne särskilta former af den sjelfbestämning, hvarmedelst det i sig
bestämningslösa urväsendet, Mahan Atma, Parabrahma, likasom sän-
ker sig ned i den bestämda tillvarelsens region. Inkarnation i detta
ords egentliga mening finnes här icke heller. Ty om ock t. ex. Vischnu
synes inkarnerad i vissa menniskor, så uppdagas dock det verkliga för-
hållandet först då, när det visar sig, hurusom Brahma sjelf är allt till-
varandes innersta väsen och i hela universum förkroppsligad. Och denne
Brahma är icke den högste. Det är icke det högsta Väsendet, icke
Gud, om hvars menniskoblifvande här talas. Ett stort, omätligt svalg
skiljer ännu menniskan från Gud ?!).
Temmeligen likartadt är förhållandet med Parsismen. Ifrån be-
gynnelsen råda tvenne makter, ljusets och mörkrets, Ormazd och Ahri-
man, principerna för godt och ondt. Hvardera skapar väsenden, som
äro med skaparen likartade. Allt är följaktligen uppfylldt antingen af
ljuset, af det goda, eller af mörkret, af det onda. Den sålunda, för-
nämligast ur etisk synpunkt, framställda dualismen är visserligen icke
på samma gång en metafysisk. Motsatsen mellan Ormazd och Ahriman
är blott en relativ. Detta synes dels deraf, att Ahriman ifrån början
är sin motståndare underlägsen i vetande och vishet, dels deraf, att
hans makt, som genom Zoroasters sändande brytes, skall en gång helt
omintetgöras. Emellertid innehåller denna låra verkligen den panteisti-
ska dualismen, såvida tanken på ett verldens emanerande ur gudomen,
och en dermed förenad panteistisk uppfattning af gadomsväsendet omiss-
känligen framlyser. Ty Zervaniterna, en afdelning bland Parserna, för-
mäla, att verldsskaparena Ormazd och Ahriman sjelfva baft en skapare,
nemligen Zarvan, tidens och ödets gud. Och det offer, denne anställer,
för att erhålla en son, synes visa, att äfven han erkänner en öfvermakt.
Från den motsatta sidan betraktadt, stå närmast under Ormazd de af
honom skapade Amschaspands, andeväsenden, hvilkas krets han sjelf
stundom säges tillhöra. Under Amschaspands stå Izeds, hvilka i lik-
het med dessa, äro väsenden af högre art, än menniskan, men som
dock i vissa fall af henne bero, i det de behöfva hennes offer och för-
3) Jfr Hegel, Sämmtl. Werke. XI, XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
