Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 41
drogs. Tvifvelaktigt kan vara, huruvida detta 20yog betecknar det tän-
kande medvetandet hos Gud, som då vore personlig fattad, eller denna
benämning tillkommer en annan idé, och Gud deremot tänkts såsom
opersonlig, tvifvelaktigt, huruvida ej personligheten af honom hänförts
till det blott fenomenela. Säkert är, att antagandet af konkreta och
personliga väsendens tillvaro kan inom hans system endast såsom in-
konseqvens förekomma.
Man har i sednaste tider äfven hos Stoicismen sökt uppvisa be-
mödandet, att häfva den dualism, som är panteismens utmärkande ka-
rakter. Enligt denna skola är Gud, den styrande verldsprincipen, tå
frepovixdv, ett materielt xveöua, en ög Teyvixov, som lifvande och
beherrskande genomströmmar allt tillvarande. Från denna utgår och
till denra återvänder allt. Visserligen framställes han tillika såsom ett
förnuftigt väsende, Adyos omeguetsxös. Men att det förnuftiga här icke
får tagas i sin egentliga betydelse, synes dels deraf, att det är ett ma-
terielt, dels deraf, att öfver detsamma räder det obevekliga ödet, eå-
papuévn, Avarxn.
Dessa äro nu från den förkristna tiden de produkter af det teoso-
fiska eller filosofiska medvetandets verksamhet, hvaråt vår uppmärk-
samhet må i första rummet egnas. Och se vi på hvad särskilt de ap.
Fädernas tid har att i detta hänseende uppvisa, så möta der tvenne
uttryck för en af kristendomen relativt oberoende och likväl i det reli-
giösa lifvet djupt ingripande anderörelse: Philos lära och Gnostikernas.
Hvad nu först den förra beträffar, skola vi, emedan den utgör de ifrå-
gavarande elementernas egentliga härd, och dess egendomliga bildning
synes hafva begynt redan i en långt föregående tid, gå tillbaka till de
första spåren deraf, för att, i hvad som för oss kan vara af vigt, se-
dan uppmärksamt följa dess hela utvecklingsgång.
Den vördnad och entusiasm, hvarmed Plato hade uppfyllt sin sam-
tid, synes tidigt hafva bland Judarna bildat den åsigten, att såväl hans
lära, som hvarje annan, i hvilken någon för mensklighetens framåtskri-
dande mera följdrik sanning framträdde, vore ett lån från G. Testa-
mentet, synnerligast från de mosaiska skrifterna. Till denna åsigt be-
känner sig, icke allenast Philo, utan äfven, omkring 150 år före
honom, Aristobulus 1). Häraf alstrades då ock bemödandet att uppvisa,
dels att den store tänkarens grundtankar verkligen i dessa skrifter åter-
funnos, dels att dessa skrifter ingenting innehöllo, som icke äfven hos
honom kunnat inrymmas. Den i G. Testamentet ofta förekommande
framställningen af Gud såsom en menniska med alla äfven lekamliga
?) Jfe Gfrörer, Krit. Gesch. d. Urchristenthums I. 1. p. 308. I. 2. p. 111—119.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
