Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 M. G. Rosenius.
attributer begynte man derföre vilja likasom öfverskyla och godtgöra
genom att oftare framhålla den genom Moses uttalade satsen, att ”in-
gen menniska, som ser Gud, kan lefva” 1). Detta stod nemligen väl
tillsammans med Platos teckning af Gud såsom det absolut ena och
osynliga. Men å andra sidan var den osynlige Gudens personligt syn-
liga framträdande i menniskoverlden, hvilket hade haft Israel till ett
så synnerligt föremål, för Israelitens hjerta ett alldeles omistligt före-
träde. Kunde nu icke Gud den osynlige och onämnbare sjelf tänkas
sänka sig ned till jorden eller i en molnstod gå framför sitt folk, så
måste dessa predikater tillhöra ett annat väsende, som då vore Guds
medlare och äfven i de högsta yttringar af hans makt och visdom före-
trädde hans ställe. Om ett sådant medlande väsende trodde man sig
måhända stundom i Skriften finna äfven bokstafliga antydningar. Så
t. ex. Ordspr. 8: 12, 22, 23, 27: Jag vishet (R2N, sogla) bor när
klokheten. Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse. Jag är
insatt af evighet, af begynnelsen före jorden. Då han beredde him-
melen, var jag der. Att man särskilt i detta ställe trott sig för ett
antagande af ifrågavarande art finna stöd, vinner icke ringa sannolik-
het, om man dermed jemförer dessa hos Eusebius förvarade ord af
Aristobulus: Zaqgésregov då xal xälluov 1öv fustbégwv 7n00ydvav tis
elnxe Zolopöv, avtiv (tv soglav) Ted ovgavoö xal rs
Ördexesy 2). Kunde nu Visheten anses vara det väsende, som i den
gammaltestamentliga frälsningsanstalten hade trädt i så mångfaldig be-
röring med menniskorna, så syntes derigenom en öfverensstämmelse med
Plato vara i det närmaste vunnen. Visheten säges nemligen v. 30 med
Gud deltaga i verldens skapelse och uppehållelse. Om nu ock anta-
gandet af ett mellanväsende mellan Gud och sinneverlden icke i egent-
lig mening kan sägas tillhöra Platos system, alldenstund Gud, såsom
idéernas idé, sjelf är i verlden inneboende, så hade dock Visheten med
afseende på fenomenverlden samma uppgift, som verldssjälen enligt
Plato. Och frågan, huruvida denna också, i likhet med det israelitiska
förbundets medlare, var ett Fermsonligt väsen, förmådde väl ej ännu att
väcka betänklighet 3).
Att nu detta föreställningssätt tidigt vunnit insteg åtminstone hos
de lärde bland Judarna och särskilt de lärda Judarna i Alexandria,
derom tyckes redan beskaffenheten af den alexandrinska bibelöfversätt-
ningen till någon del vittna. Den har nemligen det egna, att på de
flesta ställen, hvarest grundtexten talar om Gud såsom i synlig måtto
2) Exod. 33: 20.
2) Jfr Gfrörer a. st. I. 1. p. 311.
?) Jfr Dähne, Geach. Darstell. d. jud. alex. Beligions-Philos. I. Pp 28—97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
