Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 49
han med verlden, genom en ändlös serie af till väsendet med honom
ensartade projektioner, utgör ett enda helt; att följaktligen en medlare
i egentlig mening mellan Gud och verlden icke kan existera, dels eme-
dan redan begreppet af en sådan förutsätter tillvaron af tvenne, dels
emedan ett mellanväsende, tänkt i ett på dessa principer hvilande sy-
stem, antingen skulle stå det gudomliga för nära, för att kunna ega
sjelfständig individualitet, eller ock verlden för nära, för att kunna vara
något gudomligt. Vi se särskilt då vi jemföra detta med de ap. Fä-
dernas logoslära, att, så snart vi komma utom gebitet för den rent
kristliga och apostoliska verldsbetraktelsen, vi påträffa ett betraktelse-
sätt för denna så främmande, att hvad helst vi derur toge, för att i
detta rent kristliga inorganisera detsamma, det nödvändigt skulle af
systemets öfriga delar såsom oförenligt tillbakavisas. Och förefinnes nu
emellan de båda åskådningssätten denna principiela olikartenhet, så
måste naturligen de analogier till den apostoliska logosläran, hvilka det
teosofiska området här och der tyckes förete, i och med detsamma för-
lora sin egentliga betydelse. Till de ap. Fädernas Adéyog, användt om
Christus, finna vi intet i egentlig inening motsvarande eller likartadt t.
ex. i det ord, hvarmed den indiska gudaläran låter verlden skapas !),
emedan sjelfva föreställningen derom, såväl som om ett tretal af gudar,
eller de talrika inkarnationerna, måste af en mera konseqvent betrak-
telse betecknas såsom en afvikelse från den beträdda banan, ett fanta-
siens verk, hvarmed läran i sitt innersta väsende har intet att skaffa.
Ty hvad betyder väl skapelse, eller ett flertal inom gudomen, eller hvad
betyda inkarnationer der hvarest allt är Gud? Icke heller finna vi
nämnda motsvarighet i Parsismens Mithra, som med alla sina utmär-
kande egenskaper befinner sig på ett af de förnuftiga varelsernas lägsta
trappsteg; icke i Kabbalas Adam Kadmon, som blott är en mystisk
åskådningsforin, eller dess Messias eller Schechina, hvilka, tänkta så-
som lemmar hos Urmenniskan, ega såsom denna blott för tanken och
föreställningen en tillvaro, eller, derest något slags objektivitet tillkommer
dem, äro att betrakta såsom blotta egenskaper eller krafter; icke heller
i dess Meotatron, hvilken, beteekpande en hel verldsregion, ännu, ehuru
han äfven får benämningen ängel, måste hänföras till det rent osinn-
liga; icke i Platos ådyec, hvarom det icke ens synes kunna afgöras,
huruvida det tänkts såsom personligt väsende, och för hvars upphofs-
man antagandet af dess menniskoblifvande helt säkert skulle varit den
största orimlighet; icke i Stoicismens materiela 2dyec; icke i Aristobuli
sogla, som endast var en kraft; icke i apokryfernas, hvilken, såsom
3) Jfe Bohlen, Das alto Indien I. 159 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
