Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 57
en uttrycklighet och ett eftertryck, som tyda på något af högsta vigt.
Sammanhanget med Ignatii lärobegrepp i dess helhet öfvertygar oss ock
derom, att ingen tanke för honom stod högre, och att ingenting för
kristendomens innersta väsende mera betecknande kunde sägas, än det
vittnesbörd, han här uttalar.
Hafva vi nu funnit, att de ap. Fäderna sjelfva tillbakavisa an-
tagandet, att deras logoslära vore ett spekulationens verk, eller ens
med något föregående utom det kristna gebitet gängse lärosätt hade
någon gemenskap, så återstår det oss att söka uppvisa, hvarifrån då
den första impulsen åt denna lära gifvits, såvida den ej från dessa
Fäder eller från deras tid leder sitt ursprung. Att de förneka sin lo-
gosläras genetiska sammanhang med den utomkristliga, paganiska hi-
storien, kunde lätteligen förekomma en rätt ytlig betraktelse så, som
hade de förnekat dess historiska sammanhang i allmänhet. Men så-
som uppenbarelsen i Christo har sin egen historia och denna, såsom
den öfrigas innersta kärna och lifskraft, går tillbaka ända till en tid,
då verldshäfderna ännu icke börjat, så har ock de ap. Fädernas logos-
lära helt visst i denna tid sin första anknytningspunkt. En bokstaflig
antydning härom möter oss i Clemens” ord 1 Ep. ad Cor. 27: "Ev A0yw
tis peralddvygs atdrov svyesiujoaro så navra. Alldeles omisskänne-
lig :är- nemligen här hänsyftningen på skapelsehistoriens: [= Rn INN
NM YR, hvilket, såsom det synes, åt logosläran gaf dess första väc-
kelse !). För den rent teistiska verldsåskådningen tyckes nemligen
föreställnipgen om Ordet tjenligare än hvarje annan att åskådliggöra
den handling, hvarigenom Gud, den absolut osinnlige, utan att sjelf
blifva sinnlig, träder i förhållande till sinneverlden och med densaroma
i beröring. Utom den heliga historien påträffa vi genast ett annat
föreställningssätt. Ty der blifver i bästa fall verldsutvecklingens organ ,
så att säga, sublimeradt till föreställningen om någonting rent osinnligt.
Icke ordet, utan sjelfva tanken, såsom det omedelbara utflödet, leder i
första hand den gudomliga lifsrörelsens ström in i sinneverlden, som
derigenom kommer att med Gud utgöra ett ensartadt, åtskillnadslöst
helt. Så heter det i Vedas Böcker: ”Det tänkte: jag vill skapa verl-
dar, och de voro” 2). Den indiska kosmogoniens försök till ett öfver-
springande af Skaparens och det skapades väsensåtskillnad finner häri
ett uttryck. Men det betraktelsesätt, vi finna hos Plato och efter ho-
?) Jfr Meyer, Krit. Exeg. Handb. &. d. Ev. d. Joh. p. 36.
2) Jfr Bohlen a. st. Vi hafva ofvanföre anmärkt, hurusom, enligt den indiska
gudaläran, verlden frambragts medelst ett skaparseord. Detta synes ock i denna
lära såsom ett skapelseorgan i andra rummet stå vid sidan af det här Kända för-
sta och egentliga. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
