Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 M. G. Rosenius,
Bland de i de ap. Fädernas skrifter förekommande ställen, hvar-
medelst deras motsatsförhållande nu först till Apollinaris och Monofy-
sitismen kunde uppvisas, må vi anföra Ign. Ep. ad Smyrn. 4, hvarest
Christus får benämningen tédssog ÄvIgQwzxos. Så ock 1 Clem. 49: ”I
kärlek tog sig Herren oss an, i kraft af Guds vilja utgaf vår Herre
Jesus Christus sitt blod för oss, och sitt kött för vårt kött och sin
själ för våra själar.” 2 Clem. 9: ”Såsom Herren Christus, som 0ss
frälsat, var först kött och såmedelst kallade oss, så skola ock vi i
detta kött emottaga lön.” Ign. Ep. ad. Eph. 7: ”En är läkaren, le-
kamlig och andlig, skapad och oskapad, varande Gud i mennisko-
natur, i det sanna lifvet odödlig, både Marias och Guds Son, såväl
lidandet underkastad, som från lidandet fri, Jesus Christus vår Herrre !).
Ep. ad Pol. 3: ”Förbida honom, den öfver tiden upphöjde, tidlöse,
osynlige, för vår skull synlige, den ovidrörlige och öfver lidandet upp-
höjde, som för vår skull blef lidandet underkastad och för vår skull på
allt sätt led.” Ep. ad Smyrn. 3: "Jag vet, att han (Christus) äfven
efter uppståndelsen varit i köttet, och tror, att han ännu är i köttet.”
Att nu deras utsagor med afseende på den motsatta uppfattningen af
Christi naturers inbördes förhållande äro af samma antitetiska inne-
håll, derom vittna de ofvan till en del anförda ställen, hvarest talas
om Guds Sons lidanden, Guds lidande, Guds blod, Guds uppenba-
relse såsom menniska?). Tydligt framgår ur dessa ställen först det
antagandet, att Gudamenniskan var ett enda personligt väsende, att
alla dess egenskaper, affektioner och handlingar äro att återföra till
samma subjektiva enhet. Men här framlyser derjemte, att man verk-
ligen tänkt äfven derpå, att de qvalifikationer, som för endera naturen
vore egendomligen utmärkande, såtillvida tillkomme äfven den andra,
som naturerna sjelfva uppbures af samma allt i sig förenande princip,
subjektet. Att detta åskådningssätt redan nu gjort sig gällande, sy-
nes så mycket mera sannolikt, som tecken förekomma till det något
sednare gängse antagandet, att icke ens genom Christi död, och under
det hans lekamen hvilade i grafven, förbindelsen mellan hans naturer
afbröts. Vi se tecken härtill, då det Ign. Ep. ad Smyrn. 2 heter,
att Christus uppväckte sig sjelf, ehuru det på andra ställen säges, att
han af Fadren uppväcktes. Härtill kan ock såsom ytterligare stöd läg-
gas den, såsom vi sett, så tydligt och bestämdt uttalade tron på Chri-
sti lekamens och blods reela närvaro i nattvarden. År nu denna upp-
fattning riktig, så hafva redan dessa Fäder antydt en föreställning om
1) Jfe Ep. ad Eph. 18.
3) Jfr Barn. 7. 1 Clem. 2. Ign. Ep. ad Rom. 6 sawt 1, 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
